Blues för Jacques Brel - Cornelis Vreeswijk

Rostiga gränder, sotiga tak

Hundar som parar sig, fylla och brak

Kärringar slåss om fisken

Och hojtar gällt

Och med pannan stödd mot sin öl vid disken

Sover lill-Paulus sällt

Och i Antwerpen susar ett dragspel

En sång, en chanson

Om just honom, just honom, just honom

Och många miljoner fler

För han är som en snurra, som snurrar, och stannar

Och sen aldrig rör sig mer

Trasiga vagnar på trasiga spår

Svarta ruiner från svarta år

Jag blundar och genast hör jag taktfasta vrål

Jag ser en förkolnad bild av soldaten som drunknade i stål

Och i Antwerpen susar ett dragspel

En sång, en chanson

Om just honom, just honom, just honom

Och några miljoner fler

För han är som en snurra, som snurrar, och stannar

Och sen aldrig rör sig mer

Vackra Minouschka, Katendrechts skatt

Jenever, Jenever, och hesa skratt

Det doftar frityr och rosor

Från Rue de Becq

Och i gränderna fladdrar horornas trosor

Från slaka klädesstreck

Och i Antwerpen susar ett dragspel

En sång, en chanson

Om just henne, just henne, just henne

Och många miljoner fler

För hon är som en snurra, som snurrar, och stannar

Och sen aldrig rör sig mer

I mitt Antwerpen går jag omkring

Och tänker att allt är ingenting

Borta är musikanten som förr här fanns

Borta är också tiggaretanten som bodde ingenstans

Och i Antwerpen susar ett dragspel

En sång, en chanson

Om just henne, just henne, just henne

Och några miljoner fler

För hon är som en snurra, som snurrar, och stannar

Och sen aldrig rör sig mer

Rusty alleys, sooty roofs

Dogs that mate, fill and fall

Weasels fight over the fish

And shouts shrill

And with his forehead resting against his beer at the counter

Little Paul is sleeping soundly

And in Antwerp, an accordion whistles

A song, a chanson

About just him, just him, just him

And many millions more

For he is like a spinning-wheel, that spins, and stops

And then never move again

Broken wagons on broken tracks

Black ruins from black years

I close my eyes and immediately I hear rhythmic roars

I see a charred image of the soldier who drowned in steel

And in Antwerp, an accordion whistles

A song, a chanson

About just him, just him, just him

And a few million more

For he is like a spinning-wheel, that spins, and stops

And then never move again

Beautiful Minouschka, Katendrecht's treasure

Jenever, Jenever, and hoarse laughter

It smells of fried food and roses

From Rue de Becq

And in the alleys the whores' panties flutter

From loose clotheslines

And in Antwerp, an accordion whistles

A song, a chanson

About just her, just her, just her

And many millions more

For she is like a spinning-wheel, that spins, and stops

And then never move again

In my Antwerp I walk around

And think that everything is nothing

Gone is the musician who used to be here

Gone too is the beggar who lived nowhere

And in Antwerp, an accordion whistles

A song, a chanson

About just her, just her, just her

And a few million more

For she is like a spinning-wheel, that spins, and stops

And then never move again