...och en som vandrar - Tomas Andersson Wij

Jag födde i här och jag fick samma namn

Som hans som kände hålen i Jesu hand

Tvivlaren och tvillingen till dig

Och alla de som vandrar

Vi bodde trångt i utkanten av stan

De hade sparat gröna fläckar till oss barn

Och byggt så att den enkla människan kunde leva lagom goda livet

Längst väggen i en stänkfärgskorridor

Drog leden sina blyertsstreck i nio år

Och jag lärde mig att krympa

För här spöades den starke av den svage

Och jag byggde mig en stege utav ord

Såg mitt namn tryckt i svart på varje frukostbord

De sa du kan ta dig hela vägen upp

Bara fortsätt klättra

De sa du kan ta dig hela vägen upp

Bara fortsätt klättra

Och jag blev en sån som överger sig fram

På en pub i London träffa jag en kyrkans man

Han sa tänk på vad du ber om och begär

Det kan hända att du får det

Och nu skymmer det i staden som är min

Från sidorutan sipprar höga luften in

Genom gula ljusets tunnlar

Ekar orden stillhet och förtröstan

Och från radion hörs en sorglös melodi

Min bön idag är en kärlek att falla i

Låt mitt liv få vara värt något

Tvivlare är jag och en som vandrar

Ja låt mitt liv få vara värt något

Tvivlare är jag och en som vandrar

I gave birth here and I got the same name

Like his who felt the holes in Jesus' hand

The doubter and the twin to you

And all those who walk

We lived crowded on the outskirts of town

They had saved green spots for us kids

And built so that the simple man could live a reasonably good life

Along the wall in a splash corridor

The trail drew its pencil lines for nine years

And I learned to shrink

For here the strong were whipped by the weak

And I built myself a ladder out of words

Saw my name printed in black on every breakfast table

They said you can go all the way up

Just keep climbing

They said you can go all the way up

Just keep climbing

And I became one who abandons himself

At a pub in London I meet a church man

He said think about what you are asking for and asking for

You may get it

And now it's dark in the city that is mine

From the side window, high air seeps in

Through the tunnels of yellow light

Echoes the words silence and confidence

And a carefree melody is heard from the radio

My prayer today is a love to fall into

Let my life be worth something

Doubters are me and one who walks

Yes, let my life be worth something

Doubters are me and one who walks