Första snön är alltid vitast - Tomas Andersson Wij

Första snön är alltid vitast

den faller tung och tyst nu inatt

plogbilen kryper nerför gatan

och snögubben har en plasthinkshatt

tänds det en stjärna så följer jag dig

det är så lite som håller mig kvar

spåren efter oss dem har snön jämnat ut

och tystnaden ger mig inga svar

Första snön är alltid vitast

den ligger över mina fönsterbleck

som en alpkedja av julaftonsminnen

av gran och gräl och farsans gråa säck

och om tre fyra timmar ska klockorna slå

från Södermalm till Vasastan

all väntan är över

men inte för mig

jag ska lägga mig och sova hela dagen

Första snön är alltid vitast

och jag vet det var länge sen den föll

de vitaste kristallerna blev svarta

och din kind bets av en ny sorts köld

i vimlet av människor har jag sökt din blick

för att se om det finns något kvar

och vem jag än träffar

och hur det än blir

är du aldrig utbytbar

Första snön är alltid vitast

rinnande marshaller i Gamla stan

stora flak av is vid Nybrokajen

och fasaderna av ljus på Stureplan

och någonstans där ute finns du och jag

de vi var — de vi kunde vara

all väntan är över

men inte för mig

jag ska lägga mig och sova hela dagen.

The first snow is always whitest

it's falling heavy and quiet tonight

the plow truck crawls down the street

and the snowman has a plastic bucket hat

if a star lights up, I'll follow you

there is so little that keeps me going

the tracks behind us them the snow has leveled off

and the silence gives me no answer

The first snow is always whitest

it lies over my window panes

as an alpine chain of Christmas Eve memories

of spruce and quarrel and the father's gray sack

and in three or four hours the bells will ring

from Södermalm to Vasastan

all the waiting is over

but not for me

I'm going to bed and sleep all day

The first snow is always whitest

and I know it was a long time since it fell

the whitest crystals turned black

and your cheek is bitten by a new kind of cold

in the multitude of people I have sought your gaze

to see if there is anything left

and whoever I meet

and whatever it is

you are never interchangeable

The first snow is always whitest

running marshals in the Old Town

large flakes of ice at Nybrokajen

and the facades of light on Stureplan

and somewhere out there you and I are

who we were - those we could be

all the waiting is over

but not for me

I'm going to bed and sleep all day.