Din lugna röst - Tomas Andersson Wij

Jag skrev ett kärleksbrev till dig

Som aldrig skickades

Som blev kvar hos mig

Det var årets första dag i Paris

Och det var så hopplöst typiskt

På nåt vis

Aldrig litat på ruset i min kropp

Har ett hål i lungan

Som läcker luft och hopp

Vi sträckte oss emot varann

Från varsin ensamhet

Från varsitt land

Din lugna röst

Jag hör den i mig

Jag hör den i mig

Din lugna röst

Jag hör den i mig

Jag hör den i mig

Ikväll

När jag kom hem

Var du nån annanstans

Jag var en idiot

Som slarvar bort sin bästa chans

Och den vägg jag murat föll ihop

Varje dag och vaknatt

Var ett ljudlöst rop

Jag bad om din lugna röst

För jag hör den i mig

Jag hör den i mig

Din lugna röst

Jag hör den i mig

Jag hör den i mig

Ikväll

Vi går sakta genom stan vi två

Luften fylls av fåglar när klockan slår

Fem i Engelbrekts kyrka och gatorna fylls

En servitör lägger dukar över borden

Han tänder i fönstret

Det är din röst jag hör

Vi sträckte oss emot varann

Från varsin ensamhet

Och nådde fram

Din lugna röst…

I wrote you a love letter

Which was never sent

Which stayed with me

It was the first day of the year in Paris

And it was so hopelessly typical

In some way

Never trusted the rush in my body

Has a hole in the lung

Like delicious air and hope

We stretched against each other

From each loneliness

From each country

Your calm voice

I hear it in me

I hear it in me

Your calm voice

I hear it in me

I hear it in me

Tonight

When I came home

Were you somewhere else?

I was an idiot

Who squanders his best chance

And the wall I built collapsed

Every day and waking night

Was a soundless cry

I asked for your calm voice

Because I hear it in me

I hear it in me

Your calm voice

I hear it in me

I hear it in me

Tonight

We walk slowly through town, the two of us

The air is filled with birds when the bell strikes

Five in Engelbrekt's church and the streets fill up

A waiter puts tablecloths over the tables

He lights the window

It's your voice I hear

We stretched against each other

From each loneliness

And reached

Your calm voice…