Relik - Thyrfing

Mynningsflamman värmde föga

Ett vådaskott utan ammunition

Likväl kommer solen föda

En son utan pardon

Vinterns avkomma är sig lik

Förändring, förhoppning, färger

Likvakan blev en naturlig dynamic

Sidensvansen härmar rovfågelns skrik

Vill och försöker

Men hatar så det gör ont

Ohelig kvarleva skriker högst

Plåga, pina, vånda och ve

Vinterskuggan är sig lik

Svarta förbannelser av förstörelse

Ingen morgondag, omotiverade skrik

Illvilja, glädje, sorg och misantropi

Ingen sund tanke, jag går över lik

Valknuten i norr bär mig söderut

Ångestens högborg, krokar i taket

Mitt förbannade blod gungade där

Vi når aldrig land igen

Plåga, pina, vånda och ve — Relik

The mouth flame did not heat up much

A dangerous shot without ammunition

Nevertheless, the sun will give birth

A son without pardon

The offspring of winter are the same

Change, hope, colors

Equinox became a natural dynamic

The silk tail mimics the cries of the bird of prey

Want and try

But hate so it hurts

Unholy remnant screams the loudest

Torment, pain, anguish and woe

The winter shade is the same

Black curses of destruction

No tomorrow, unjustified screams

Dislike, joy, sorrow and misanthropy

No sound thought, I go over corpses

The walnut in the north carries me south

The stronghold of anxiety, hooks in the ceiling

My damn blood rocked there

We will never land again

Pain, torment, torment and woe - Relic