Mot Helgrind - Thyrfing

En dag ska jag söndra

Och skingra deras själar i eld

En dag ska jag härska

Och lämna som kött på markens gräs

När svedande lågor dragit förbi

Jag stå levande på askan

Betvingande varje ömsint tanke

Markens törst skall släckas av blod

Mot Helgrind i öst de vandrar på led

Utför jordens rand de stupar

Må den farled som mynnar i slutligt fördärv

Bli sist ut i den usla flockens färd

Ovan stoft, ovan jord, ovan rike av död

Mitt stridsrus mot världsträdet spirar

När vårt vrak i haven nu sänkas

Skall allt rämna och allt skall förgås

Vi skall alla den hamn lämna

Där vi av salta vindar pinats

Alla ska bryta den våg

Som närt själens bränningar

Då man tro på ljus och ande

Tror jag på vinter och fejd

Stackars ensamma väsen

I en värld utan skönhet

One day I will split

And disperse their souls into fire

One day I will rule

And leave as meat on the grass of the ground

When scorching flames passed by

I stand alive on the ashes

Subjective to every tender thought

The thirst of the earth must be quenched by blood

Towards Helgrind in the east they walk on a trail

Perform the edge of the earth they fall

May the fairway that culminates in final ruin

Be the last in the wretched flock's journey

Above dust, above earth, above realm of death

My war intoxication against the world tree is sprouting

When our wreck in the oceans is now sunk

Everything will crack and everything will perish

We must all leave that port

Where we were tormented by salty winds

Everyone should break that wave

Which nourished the burns of the soul

Then one believes in light and spirit

I believe in winter and feud

Poor lonely creature

In a world without beauty