Nebula - Skogen

Månens kyla skänker sin lyster

Över skog och berg

Stämningen är kall och dyster

Hypnotisk är dess färg

Den djupa skogen, vid och bred

Av månskenet besatt

Sträcker sig mil i led

Nu stundar ulvens natt

Dimhöljt, dunkelt, mörkt och kallt

In i skogens kärna

Här flockas vargar tusenfalt

Under en lysande stjärna

Ständig jakt på människoblod

En hunger väcks till liv

Vargakäftens vredesmod

Förgörande destruktivt

Blodulvens tid, ett vredgat gap

I den svarta dimman

Människors enfaldiga dårskap

En rädsla att förnimma

Ultra silvam

Nebula

Ultra silvam

Nebula

The cold of the moon gives its luster

Over forest and mountains

The atmosphere is cold and gloomy

Hypnotic is its color

The deep forest, wide and wide

Obsessed by the moonlight

Extends miles in a row

Now the wolf's night is approaching

Fog-covered, dark, dark and cold

Into the core of the forest

Here wolves flock a thousand times

Under a shining star

Constant search for human blood

A hunger is brought to life

Vargakäften's anger

Destructively destructive

Blood wolf time, a twisted gap

In the black fog

People's silly stupidity

A fear to be felt

Ultra silvam

Nebula

Ultra silvam

Nebula