Genom svarta vatten - Skogen

En dunkel väg, genom dimhöljda klippor

Skuggor och silhuetter följer min färd

Svart är vattnet färgat av synd

Långt bortom mänsklig värld

Genom svarta vatten

Ensam jag ror över bottenlöst hav

Ackompanjerad av själars skrik

Vattnets ondska kallar på mig

Med dess djup fyllt utav lik

Dimman den tätnar, ett töcken av dis

Ett obehag omsluter mig

Någonting okänt tillfångatar min kropp

Dess uppsåt vet jag än ej

Genom svarta vatten

Jag slits ner i vattnet, becksvart och kallt

Slutet är påtagande när

Döden har mig fast i sitt grepp

Vad jag var, jag ej längre är

Dimman den tätnar, ett töcken av dis

Ett obehag omsluter mig

Jag slits ner i vattnet

Jag slits ner i vattnet, becksvart och kallt

Slutet är påtagande när

Döden har mig fast i sitt grepp

Jag ej längre är

A dark road, through fog-covered cliffs

Shadows and silhouettes follow my journey

Black is the water colored by sin

Far beyond the human world

Through black water

Alone I row across bottomless sea

Accompanied by the screams of souls

The evil of water is calling to me

With its depth filled with corpses

The fog it thickens, a haze of mist

An discomfort surrounds me

Something unknown is capturing my body

I do not yet know its intent

Through black water

I am torn into the water, pitch black and cold

The end is significant when

Death holds me in its grip

What I was, I am no longer

The fog it thickens, a haze of mist

An discomfort surrounds me

I am torn into the water

I am torn into the water, pitch black and cold

The end is significant when

Death holds me in its grip

I am no longer