Rötmånad - Promoe

Ingen hör

Ingen hör

Ingen ser

Ingenting

(Vers 1)

Svetten klibbar, flugorna surrar

Där är svensken innanför stugornas dörrar

Blodet tjockt, flyter trögt som konversationen

Orden faller kalla ner på kvällsmatsbordet

Magen känns uppsvälld, klockan den tickar

Livet rinner iväg, kastar försoffade blickar

Genom tv-fönstret

Och se det mönstret

Upprepas gång efter gång

Av vårt eget rum

Känns klaustrofobiskt, krympande, kvävande

Tanken kommer, krypande, krälande

Kravlande upp till ytan igen

Krymplingar redan som ynglingar, stympade

Stöpta, döpta efter mallen

Känns som svensson über alles

Han sänker volymen på allsång från skansen

Skriker ut sin ångest från en balkong någonstans

Ingen hör

Ingen ser man

Föds och dör — inget mer va

Ensamheten driver oss till vansinne

Mänsklighetens tid minskar med var timme

Ingen hör

Ingen ser man

Föds och dör — inget mer va

Ensamheten driver oss till vansinne

Mänsklighetens tid

(Vers 2)

Soporna stinker, flugorna surrar

Luften darrar av värmen, och frugan hon börjar

Men tålamodet tryter, som konversationen

Och blodet flyter ut på kvällsmatsbordet

Magen är uppsvälld, klockan har tickat

Livet har runnit ut, det har gått snart en vecka

Gardinen är dragen för fönstret

Hans rum känns som om det äter honom som cancer-svulster

Hypokondriskt, växande, väsande

Psykologiskt knäckande, jäsande

Mytologiskt förhäxande, täcks han med

Ondskan som blåser bort all eftertänksamhet

Livet en långsam föruttnelse

Överblommad och snart förvuxen

Men människan skördar det i ett slag hårt mot pannan

Den här världen gör det svårt att andas för

Ingen hör

Ingen ser man

Föds och dör — inget mer va

Ensamheten driver oss till vansinne

Mänsklighetens tid minskar med var timme

Ingen hör

Ingen ser man

Föds och dör — inget mer va

Ensamheten driver oss till vansinne

Apokalypsens tid är snart inne

Ingen ser

Ingen hör

Ingenting

Känns som svensson über alles X 6

Skriker ut sin ångest från en balkong någonstans

Nobody hears

Nobody hears

No one sees

Nothing

(Verse 1)

Sweat sticks, the flies buzz

There is the Swede inside the doors of the cottages

The blood thick, flowing sluggishly as the conversation

The words fall cold on the supper table

The stomach feels bloated, the clock is ticking

Life flows away, casts sleepy eyes

Through the TV window

And see that pattern

Repeated time after time

Of our own room

Feels claustrophobic, shrinking, suffocating

The thought comes, crawling, crawling

Crawling up to the surface again

Cripples already as young, mutilated

Cast, named after the template

Feels like svensson über alles

He lowers the volume of the sing-along from the fort

Screaming out his anxiety from a balcony somewhere

Nobody hears

No one sees

Born and die - nothing more huh

Loneliness drives us crazy

Mankind's time decreases with every hour

Nobody hears

No one sees

Born and die - nothing more huh

Loneliness drives us crazy

The time of humanity

(Verse 2)

The garbage stinks, the flies buzz

The air trembles from the heat, and the wife she begins

But patience wears out, like the conversation

And the blood flows out on the supper table

The stomach is swollen, the clock has ticked

Life has run out, it has been almost a week

The curtain is drawn for the window

His room feels like it's eating him like cancerous tumors

Hypochondriac, growing, hissing

Psychologically cracking, fermenting

Mythologically enchanting, he is covered with

The evil that blows away all contemplation

Life a slow decay

Overblown and soon overgrown

But man reaps it hard in one blow against the forehead

This world makes it difficult to breathe

Nobody hears

No one sees

Born and die - nothing more huh

Loneliness drives us crazy

Mankind's time decreases with every hour

Nobody hears

No one sees

Born and die - nothing more huh

Loneliness drives us crazy

The time of the apocalypse is soon here

No one sees

Nobody hears

Nothing

Feels like svensson über alles X 6

Screaming out his anxiety from a balcony somewhere