Invandrarblues - Markus Krunegård

Ingen i Helsingfors känner igen mig

Gå på stan här är som att gå i skogen

Jag saknar skogen

Det första språk som jag lärde mig av mamma

Är det första språk som jag börjat glömma

Känner hur jag muterar i realtid

I min egen röst hör jag en främlings

Här är gatan där mamma blev dumpad

Av en tjockis som gillade godis och bilar

Det får syster och jag tacka för

Ett hjärta dött, två fött

Känner mig så hemma här

Känner mig så borta här

Känner mig så halv här

Och halv är det jag är

Lost and Found It är stans största disco

Sammanlagt har jag varit där i veckor

Nu går jag förbi

De undrar om alla klyschor stämmer

Om svenskar är töntar och diplomater

Om finnar är mer macho, mer raka böghatare

Stämmer det?

Kärlek och språk är sådant som förenar

Kärlek och språk är sådant som delar

Det första språk jag lärde mig av mamma

Är det första jag börjat glömma

Känner mig så hemma här

Känner mig så borta här

Känner mig så halv här

Och halv är det jag är

Fick ditt brev tolv år för sent

Det på finska i bläck där du skrev

Om dig själv och det nya millenniet

Undrade om jag ville fira det med dig

Ingen som lever kommer ifrån sina egna sliding doors

Tänk om, vad hade hänt om jag fått dom orden när du skrev dom?

Känner mig så hemma här

Känner mig så borta här

Känner mig så halv här

Och halv är det jag är

Nobody in Helsinki recognizes me

Walking in the city here is like walking in the woods

I miss the forest

The first language I learned from my mother

Is the first language I started to forget

Feel how I mutate in real time

In my own voice I hear a stranger

Here is the street where my mother was dumped

By a fat man who liked sweets and cars

Sister and I can thank you for that

One heart dead, two born

Feeling so at home here

Feeling so out of place here

Feeling so half here

And half is what I am

Lost and Found It is the city's largest disco

Overall, I have been there for weeks

Now I walk by

They wonder if all the clichés are true

If Swedes are idiots and diplomats

If pimples are more macho, more straight gay haters

Is it true?

Love and language are things that unite

Love and language are things that share

The first language I learned from my mother

Is the first thing I started to forget

Feeling so at home here

Feeling so out of place here

Feeling so half here

And half is what I am

Received your letter twelve years late

It in Finnish in ink where you wrote

About yourself and the new millennium

Wondered if I wanted to celebrate it with you

No one who lives comes from their own sliding doors

Think about, what would have happened if I had received those words when you wrote them?

Feeling so at home here

Feeling so out of place here

Feeling so half here

And half is what I am