3:ans spårvagn genom ljuva livet - Markus Krunegård

Det var länge sen vi såg varann

Länge sen vi prata

För till gathörnen kommer ingen tillbaka

Vi var Dinky Toys pojkarna som flydde upp på taken

Vi tävlade om allt men mest i att va vaken

Det var farlig musik

Det fanns ingen polis som kunde stoppa oss

Det var midsommarafton på lyckliga gatan

Jag gick till ett gathörn

Och sen gick jag tillbaka

Dinky Toys pojkarna har fått sina prinsessor

Och det är fullt i bilen

Av gitarrer och väskor

Så jag tar 3: ans spårvagn

Genom ljuva livet igen

Spårvagn genom ljuva livet

Ljuva livet, ljuva livet

Spårvagn genom ljuva livet

Ljuva livet, ljuva livet

Monika var min när hon

Inte va nån annans flicka

Hon var 12 och jag var 17

Vi var dödsdömda i lyckan

Hon lämna mej för nåt bättre

Och när vi möttes igen

Hennes ögon i skuggorna var som döden själv

Hon tog mina händer och sa att

Hon hade läst om mig i tidningen

En del gator går åt helvete

En del går upp i himlen

Människor kommer ingenstans

Och människor försvinner

Men jag lovar på mitt hjärta

Att jag står fast vid drömmarna

Än finns soluppgångarna

Och fisken i strömmarna

Och nu möts vi igen

Nu när minnenas spårvagn rullar hem

Spårvagn genom ljuva livet

Ljuva livet, ljuva livet

Spårvagn genom ljuva livet

Ljuva livet, ljuva livet

It was a long time since we saw each other

Long time since we talked

Because no one comes back to street corners

We were the boys of Dinky Toys who escaped to the rooftops

We competed for everything but mostly staying awake

It was dangerous music

There was no police to stop us

It was midsummer's eve on the street

I went to a street corner

And then I went back

The Dinky Toys boys have got their princesses

And it's full in the car

Of guitars and bags

So I take the 3rd tram

Through sweet life again

Tram through sweet life

Sweet life, sweet life

Tram through sweet life

Sweet life, sweet life

Monika was mine when she

Don't be someone else's girl

She was 12 and I was 17

We were doomed to happiness

She left me for something better

And when we met again

Her eyes in the shadows were like death itself

She took my hands and said that

She had read about me in the newspaper

Some streets go to hell

A part goes up to heaven

People are getting nowhere

And people disappear

But I promise my heart

That I stand by the dreams

There are still sunrises

And the fish in the streams

And now we meet again

Now that the tram of memories is rolling home

Tram through sweet life

Sweet life, sweet life

Tram through sweet life

Sweet life, sweet life