Vredens tid - Månegarm

Ett föraktets dova töcken, närd av nid och hån.

Bländad av raseri, på hämndens vinger buren.

Stigna som vredens herrar…

Vekas bane vilsnas ljus.

Vanmakten inför vredens hand, speglar

i blinda ögon.

Spröda och tomma, sprider etter,

med kluven tunga.

Blodets stöma berusar och när, ger mig åt kampen.

Skapare av vanvettets kaos, en ny tid är här…

Stigna som vredens herrar…

Vekas bane vilsnas ljus.

Blodsmak i munnen, stillad äro hungern.

En ensam jakt för den valde allena.

Krönt om natten vid vanvettets tron.

Att ett rike föda ur de dödas aska.

Stilla äro djuren i viljan och själen.

En nalkande vittring och vi ger oss hän.

Den eviga kamp som tas av tiden.

Men dock och vilde bringar segern.

Som en viskande klinga, slår sanningens ord.

Förnyelsens timma, vredens tid…

Stigna som vredens herrar…

Vekas bane vilsnas ljus.

A dull haze of contempt, nourished by nid and scorn.

Dazzled by rage, carried on the wings of revenge.

Rise as lords of wrath…

The light of the path is lost.

The powerlessness in the face of the hand of anger, mirrors

in blind eyes.

Crisp and empty, spreads after,

with split tongue.

The flow of blood intoxicates and when, gives me to the fight.

Creator of the chaos of madness, a new era is here…

Rise as lords of wrath…

The light of the path is lost.

Taste of blood in the mouth, still hunger.

A lone hunt for the chosen one alone.

Crowned at night by the throne of madness.

That a kingdom feeds from the ashes of the dead.

Quiet are the animals in will and soul.

An approaching weathering and we give in to him.

The eternal struggle taken by time.

But still and wild brings victory.

Like a whispering blade, the words of truth strike.

The hour of renewal, the time of wrath…

Rise as lords of wrath…

The light of the path is lost.