Sveablotet - Månegarm

Ej följer vi, han som bröt vår lag

Och svek asar och hävd

Blodoffrets sed, skall hållas för vårt folk

Ett blot för svears väl

Inge, den kristne han fördrevs, och fram klev där en man

Som plägar folkets tro

Blod till offerträdets stam, och hästens delar slets

Ett blot för svears väl

Och lågorna stod i natten — gården brann

Ett flammande hov, vår tid är förbi

Och de skrin, från de som av elden famnats

Blev till sång, en helfärdens hymn, vår tid är förbi

Hämnd, ett illgärningsdåd fyllt av nid

Åter i Svetjud med sin hird

Död, för drotten som offret har lett

Bränn ned hans hall

(Bränn ned hans hall)

(Bränn ned hans hall)

(Bränn ned hans hall)

Ej, ett liv ur denna gården skall se

En gryningens ljus!

Bränn inne dess folk, och med dem dess tro

Sven som kom ut föll kort för svekfullt stål

(För svekfullt stål)

Och högt slog lågorna genom natten — gården brann

Ett flammande hov, vår tid är förbi

Och de skrin, från de som av elden famnats

Blev till sång, en helfärdens röst, vår tid är förbi

Aldrig mer, vårt folk ska följa seden

Förfäders rit från urgammal tid, den brinner i natt

Aldrig mer skall en konung nu följa de gamla

Aldrig mer ska svearnas blot ge liv till vårt folk

Aldrig mer

We do not follow, he who broke our law

And betrayal aces and assertion

The custom of the blood sacrifice shall be kept for our people

A blot for swears well

Inge, the Christian he was expelled from, and a man stepped forward

That cultivates the faith of the people

Blood to the trunk of the sacrificial tree, and the horse's parts torn

A blot for swears well

And the flames stood in the night - the yard burned

A flaming hoof, our time is over

And the shrines, from those embraced by the fire

Became a song, a hymn of the whole journey, our time is over

Revenge, an act of malice filled with jealousy

Back in Svetjud with his hird

Death, for the lord who led the sacrifice

Burn down his hall

(Burn down his hall)

(Burn down his hall)

(Burn down his hall)

No, a life from this farm shall see

A light of dawn!

Burn within its people, and with them its faith

Sven who came out fell short for treacherous steel

(For treacherous steel)

And loudly flared through the night - the yard burned

A flaming hoof, our time is over

And the shrines, from those embraced by the fire

Became a song, a voice of holiness, our time is over

Never again, our people will follow the custom

Ancient rite from ancient times, it burns tonight

Never again will a king now follow the ancients

Never again will the Swedes simply give life to our people

Never again