Vargtörne - Månegarm

Röda tjocka droppar blir till stela tårar

Faller från törnars spets mot en frusen mark

Dömt blevo blodet vid törnets sting

Dömd blevo själen i törnets namn

Likt etter river det i mina ådror

Vrider sig omfamnande i min själ

Faller in i glömskans stilla ekande värld

Blir ett med natten och kylan

:ter står hon i full, nattens bleka gudinna

Bringar mig ur min livlösa sömn…

Vargtörne…

:ter ståndad från de själlösa djupen

Ur förvandlingens tunga dvala

Fylld av natten och törnets ande…

Vansinnet fyller min strupe

Vintern i sin bleka skrud

Ett regn av röd smärta färgar hennes slöja

Röda tjocka droppar blir till stela tårar

Befläckar en frusen mark

Red thick drops turn into stiff tears

Falling from the tip of thorns against a frozen ground

The blood was judged at the sting of the thorn

The soul was condemned in the name of the thorn

Soon after, it tears in my veins

Turns embracing in my soul

Falls into the still echoing world of oblivion

Becomes one with the night and the cold

: ter she stands in full, the pale goddess of the night

Brings me out of my lifeless sleep…

Wolf thorn…

: standing from the soulless depths

From the heavy dormancy of transformation

Filled with night and the spirit of thorn…

Madness fills my throat

Winter in its pale attire

A rain of red pain colors her veil

Red thick drops turn into stiff tears

Stains a frozen ground