Gryningstimma - Månegarm

På fjäderklädda vingar i örnens hamn

sveper mitt sinne genom morgonens kyla

den gyllene gryningen speglar i daggen

sätter nordens ängar i brand

En röst i vinden rör vid mitt sinne

viskar som ett arv av hednisk glöd…

…om blod bringat av fäders stål

gjuten för moder Sveas mull

Ensam vilandes på vindens bädd

far mitt sinne fram över öde mark

i gryningstimma…

Gryningstimmans stilla bidande strålar

faller genom ett hav av silverne tårar

i gryningstimma…

Nattskrikans sista rop

sprunget från en falnande natt

ebbat stilla ut i Svithiods mäktiga salar…

On feathered wings in the eagle's harbor

sweeps my mind through the cold of the morning

the golden dawn reflects in the dew

sets the meadows of the north on fire

A voice in the wind touches my mind

whispers as a legacy of pagan fervor…

… About blood brought from fathers' steel

cast for mother Svea's soil

Alone resting on the wind bed

bring my mind forth over desolate ground

at dawn…

The still biting rays of the dawn hour

falls through a sea of ​​silver tears

at dawn…

The last cry of the night owl

jumped from a falling night

ebbat still out in Svithiod's mighty halls…