En fallen härskare - Månegarm

Vek är min kropp nu Tiden tynar mig till stoft

Krumna äro mina leder

Ty fader tid tar mig bort

Minnen bär jag från

Svunna tider

Då min röst var kall

Som vargablick

När död och pina gick

Under min hand

Vid min tron I skogens djup

Jag ser löven om hösten

Runt mig

Ger mig känslan av livet

Som var

Bortglömd, fördriven

Av sin egen sådd

Söndra och härska än en gång

Härskare över skogen

Var mitt namn

Över den nattliga

Fruktbarhetens sköte

Mäktig som tusen

Sjöars dimma

Spred jag mig över detta

Köldens land

Weak is my body now Time is fading to dust

Curved are my joints

For father time takes me away

I carry memories from

Times past

Then my voice was cold

Like a wolf's gaze

When death and pain passed

Under my hand

At my throne In the depths of the forest

I see the leaves in the fall

Around me

Gives me the feeling of life

That was

Forgotten, displaced

Of its own sowing

Divide and rule once more

Ruler of the forest

Be my name

Over the night

Fate of fertility

Mighty as a thousand

Lake fog

I spread myself over this

The land of cold