Den dödes drömmar - Månegarm

Grå moln täcker skyn

Mitt väsen fylls av längtan

Himlen öppnar sig åter

Över min mörka glänta

Det svala regnet faller

På min förgångna kropp

Sipprar ned I mitt inre

Förlöser kyla späder blod

Kylan föder minnen

Om blod, död och ära

Regnet föder drömmar

Om en ny tidlös era

Denna livlösa kropp

Ärgad av stål och tid

Stungen djupt av svek

Likt törnar I tusen

Sorg och oändligt hat

Dödens tysta kalla invit

Livets döende låga

Mellan död och liv

Är jag blott en skugga

Som vandrar bland vaga minnen?

Födda ur min ensamhet

Ur min döende låga

Döende likt den ljuva

Natten vid gryningen

Då solens strålar

Fördriver stjärnors sken…

Stilla skuggor från falnad tid

Tänder glöd ur gammal aska

Gömda spillror av hopp

I den dödes drömmar…

Gray clouds cover the sky

My being is filled with longing

The sky opens up again

Over my dark glade

The cool rain is falling

On my past body

Leaking down inside me

Releases cold dilutes blood

The cold breeds memories

About blood, death and glory

The rain breeds dreams

About a new timeless era

This lifeless body

Annoyed by steel and time

Stung deep by betrayal

Like thorns in a thousand

Sorrow and endless hatred

The silent cold invitation of death

The dying flame of life

Between death and life

Am I just a shadow

Who wanders among vague memories?

Born out of my loneliness

From my dying flame

Dying like the sweet

The night at dawn

Then the sun's rays

Displays starlight…

Quiet shadows from faded time

Teeth glow from old ashes

Hidden rubble of hope

In the dead's dreams…