Höstdepressioner - Lifelover

Utanfare blser vinden bort de gula lven,

Medans jag ligger p min smutsiga madrass

I ett vergivet och fallfrdigt hus,

Dare fnstrena are krossade, och jag fryser s Om de kalla ntterna, nare jag inget tcke har

Fare att slcka trsten vnder jag mig

Till de ljusbruna plarna I asfalten,

Och min mage are tom sedan flera dagar tillbaka

Jag are den frusne vlnaden I trasiga, (f)rostiga klder,

Som vandrar obemrkt likt en skugga

Genom den isbl stmningen

I staden utan ljus

Skjut mig I underarmen med heroin,

Eller stt en kula I mitt huvud,

Och ge mig en snabb flykt hrifrn

Without danger the wind blows away the yellow lions,

While I'm lying on my dirty mattress

In a abandoned and dilapidated house,

Dare the windows are broken, and I freeze so If the cold nights, nare I have no blanket

Danger to quench my thirst, I turn

To the light brown planes in the asphalt,

And my stomach has been empty for several days now

I am the frozen well-being In torn, (rusty) clothes,

Who wanders unnoticed like a shadow

Through that ice blue mood

In the city without light

Shoot me in the forearm with heroin,

Or put a bullet in my head,

And give me a quick escape from here