Medan vi sov - [ingenting]

Somliga går

Skyndar sig härifrån

Jag väntar vid telefon

Men åren bara går

Alla människor har

Drömmar om att ge sig av

Du ville stanna men den här stan

Var mer än du klarade av

Du trodde jag kunde se att du var så ensam

Att du var så ensam då

Du trodde jag kunde se att du var så liten

Att du var så liten då

Och medan jag sov

Gick solen upp över Rålambshov

Och på Västerbron där jag går

Ser jag dina fotspår

Och om jag skriver en sång

Om hur jag kan förstå

Men att jag saknar dig här ändå

Hör du av dig då?

Du trodde jag kunde se att du var så ensam

Att du var så ensam då

Du trodde jag kunde se att du var så ledsen

Att du var så ledsen då

Du trodde jag kunde se att du var så ensam

Att du var så ensam då

Du trodde jag kunde se att du var så liten

Att du var så liten då

Du trodde jag kunde se att du var så ledsen

Att du var så ledsen då

Åh

Du trodde jag kunde se att du var så ensam

Och du var så ensam då

Some go

Hurrying out of here

I'm waiting by the phone

But the years just go by

All people have

Dreaming of leaving

You wanted to stay but this town

Be more than you could handle

You thought I could tell you were so lonely

That you were so lonely then

You thought I could tell you were so small

That you were so small then

And while I slept

Did the sun rise over Rålambshov

And on Västerbron where I walk

I see your footprints

And if I write a song

About how I can understand

But that I still miss you here

Will you hear from me then?

You thought I could tell you were so lonely

That you were so lonely then

You thought I could see that you were so sad

That you were so sad then

You thought I could tell you were so lonely

That you were so lonely then

You thought I could tell you were so small

That you were so small then

You thought I could see that you were so sad

That you were so sad then

Oh

You thought I could tell you were so lonely

And you were so lonely then