Sorgsen ton - Garmarna

Med sorgsen ton jag sjunga vill

Om ett förfärligt under

Du som det hör märk noga till

Och minns det alla stunder

Vid Gibbau by vid Penne strand

I Pommern i det tyska land

Sig denna saken händer

En fattig bonde bodde där

Och barn han hade många

Som gjorde honom stort besvär

Om bröd han nödgas gånga

Den äldsta dottern av sin far

Samt mor och syskon avsked tar

Och ger sig ut att tjäna

En tid därefter hände sig

Att fadern hennes dödde

Och modern som sig ömkelig

På käpp och krycka stödde

Bad dottern som var tämligt rik

Till graven hjälpa faderns lik

Som barnslig plikt befaller

Hon svarte det går mig ej an

Ej för mig skuld det bringar

Begraven hur i vill och kan

Men jag mitt mynt ej skingrar

Hur jag går klädder var man ser

Stor sak vad grav man gubben ger

Ej därom någon sköter

Då hennes fru slik hårdhet såg

Hon mera ädelt tänkte

Hon var barmhärtig i sin håg

Hon mat och pengar skänkte

Dess fru gav henne tvenne bröd

Att ge sin mor som led stor nöd

Och sådan hjälp behövde

När hon ett stycke hade gått

Och harmsen brödet burit

Sin frus barmhärtighet försmått

Och argt på modern svurit

Kom hon där vägen oren var

Tänk vad för medel då hon tar

Att fina skorna spara

Där fanns ej sten där fanns ej spång

Varpå hon kunde kliva

Gå kring blev vägen alltför lång

Ej vill hon smutsig bliva

Då lägger hon de bröden så

Att hon på dem kund torrskodd gå

Men straffet resan stäckte

Dess fötter fastnar genast kvar

Då hon på brödet träder

På benen hon förgäves drar

Hon bannar svär och hädar

Ty som en stor och jordfast sten

Orörlig står ock hennes ben

I marken synes fasta

Hon ropar då jag usla barn

Försmått min moder snälla

Har själv mig snärjt i syndens garn

Det får jag nu umgälla

Om hjälp hon tigger varje man

De bjuda till men ingen kan

Dess fot från marken röra

Ej kunde hon de sista ord

Med bruten röst framföra

Förrän den eljest fasta jord

Begynte sig att röra

Hon knäppte sina händer ihop

Och sjönk så neder i en grop

Som henne strax betäckte

I människor betänken er

Högfärden låten fara

Och girigheten som man ser

Är och en farlig snara

Låt pigans ofärd varna er

Från synd och flärd allt mer och mer

Och från högfärdig levnad

With sad tone I want to sing

About a terrible miracle

You as it belongs, notice carefully

And remember it all the time

At Gibbau village by Penne beach

In Pomerania in the German country

Themselves this thing happens

A poor farmer lived there

And children he had many

Which made him a lot of trouble

If bread he is forced to walk

The eldest daughter of her father

And mother and siblings say goodbye

And sets out to earn

Some time later it happened

That her father died

And mother who is pathetic

On cane and crutch supported

Asked the daughter who was quite rich

To the grave help the father's corpse

As childlike duty commands

She replied I do not care

Not for me guilt it brings

Buried how you want and can

But I do not scatter my coin

How I go clothes where you look

Great thing what a grave the old man gives

Nobody cares about that

Then her wife saw such harshness

She thought more nobly

She was merciful in her mind

She donated food and money

Its wife gave her two loaves of bread

To give his mother who was in great distress

And such help was needed

When she had gone a while

And the harmsen carried the bread

His wife's mercy despised

And angry at the mother swore

She came where the road was unclean

Think what kind of means she takes

To save nice shoes

There was no stone, there was no footbridge

Whereupon she could step

Walking around, the road became too long

She does not want to get dirty

Then she puts the breads like that

That she on them customer dry-shod go

But the penalty trip stabbed

Its feet immediately get stuck

Then she steps on the bread

On the legs she pulls in vain

She swears and swears

For like a great and earthy stone

Her legs are still motionless

In the ground seems fixed

She shouts when I have lousy children

Contempt my mother please

I myself have entangled myself in the yarn of sin

I must now discuss that

For help she begs every man

They bid but no one can

Its feet from the ground touch

She did not know the last words

Perform with a broken voice

Before the otherwise solid soil

Began to move

She clasped her hands together

And then sank down into a pit

Which she just covered

In people consider you

The pride let the danger

And the greed that you see

Is and a dangerous snare

Let the maid's misfortune warn you

From sin and flirtation more and more

And from high life