Underbar - Fronda

Hon var sjutton år, 45 kilo lätt, skinn och ben

Men spegeln äter upp det positiva som hon ser

Lämna mig ifred för jag orkar inte mer

Två, fingrar i halsen — hostar upp mina problem

Så, spottar ut skam, hon lever med en fiende

Lever med en nattsvart känsla så vidrig men

Känns som döden knackar på när man är ensam

Jag skär mig själv för att rymma ifrån den känslan

Tänk dig en massa människor som samlas runt dig

Och pekar ut alla dina fel som ett mönster

Därför stannar jag hemma, låser in mig på rummet

Det känns lite tryggare — världen genom mitt fönster

Har, dåligt med pengar, kan inte följa trenderna

Och gör man inte det så försvinner de flesta vännerna

Sömnlös, hoppet hoppade av

Första chansen det fick så jag mår botten idag

Vacker som du är, du måste vara som du var

Det är knappast fel på dig, det är fel på hur världen är idag

Knyt båda nävarna och fokusera på nåt bra

För innerst inne vet dom om att dom har fel och du är underbar

Har en farsa som är världens största egoist

Han blev kär i alkoholen, tar familjen sist

Jag skulle vilja säga att jag inte bryr mig ett piss

En ensam fågel som bär på tok för stor kvist

Våra liv kan kännas tomma och iscensatta

Tänk om vi redan är döda, här istället vi straffas

Det äter upp mig inifrån, självkänslan

Ligger i respirator så skadad och väntar

Den positiva lilla tjejen är försvunnen

Blicken är tom, kapitel 17 är ba' mörker

Varför spelar spegeln ett spel mot mig?

Varför gråter livet, när döden alltid ler mot mig?

Hur ska jag bete mig i sociala sammanhang?

När kroppen har panik och hjärnan vill spela på samma band?

Jag hatar att jag hatar mig, är trött på att vara trött

Ensamheten förför mig varje dag jag kliver upp

Vacker som du är, du måste vara som du var

Det är knappast fel på dig, det är fel på hur världen är idag

Knyt båda nävarna och fokusera på nåt bra

För innerst inne vet dom om att dom har fel och du är underbar

Det känns som första dagen i skolan ja, fast varje dag

Nervositeten kidnappar min mage fram och tillbaks

Om jag kunde lita på mig själv och sluta söka svar

Då kanske ni skulle se mig som någon som var lika bra

En osynlig 17-åring vore allas dröm

Men inte på det sättet det skeppet har gått på grund

Låt mig inte sitta själv idag igen

Låt mig inte möta mina tankar som följer mig hem

Blickarna i korridoren är som knivhugg i låren

Det är sånt som får mig att överväga resan till båren

Tonåren, som skulle vara något bra

Varför flyttar de på mig när mobbarna får vara kvar?

Men jag förstår dem, det måste vara mitt fel

Det måste va' mitt äckliga jag som sätter mig ur spel

Det finns ingenting som går upp, allting går ner

Bäst jag smyger in på rummet och skriver mitt brev

Vacker som du är, du måste vara som du var

Det är knappast fel på dig, det är fel på hur världen är idag

Knyt båda nävarna och fokusera på nåt bra

För innerst inne vet dom om att dom har fel och du är underbar

She was seventeen years old, 45 kilos light, skin and bones

But the mirror eats up the positive that she sees

Leave me alone because I can't take it anymore

Two, fingers in throat — coughing up my troubles

So, spitting out shame, she lives with an enemy

Living with a night black feeling so vile though

Feels like death knocks when you're alone

I cut myself to escape that feeling

Imagine a mass of people gathering around you

And points out all your faults as a pattern

Therefore, I stay at home, lock myself in the room

It feels a little safer — the world through my window

Have, low on money, can't follow the trends

And if you don't, most friends will disappear

Sleepless, hope dropped

First chance it got so I feel the bottom today

Beautiful as you are, you must be as you were

It's hardly your fault, it's the way the world is today

Clench both fists and focus on something good

Because deep down they know they are wrong and you are wonderful

Have a father who is the world's biggest egotist

He fell in love with the alcohol, the family takes last

I would like to say that I don't give a damn

A lone bird carrying too big a twig

Our lives can feel empty and staged

What if we are already dead, here instead we are being punished

It eats me up from the inside, the self-esteem

Lying on respirator so injured and waiting

The positive little girl has disappeared

The gaze is empty, chapter 17 is ba' darkness

Why is the mirror playing a game on me?

Why does life cry, when death always smiles at me?

How should I behave in social contexts?

When the body panics and the brain wants to play on the same band?

I hate that I hate myself, I'm tired of being tired

Loneliness seduces me every day I step up

Beautiful as you are, you must be as you were

It's hardly your fault, it's the way the world is today

Clench both fists and focus on something good

Because deep down they know they are wrong and you are wonderful

It feels like the first day of school, yes, but every day

The nervousness kidnaps my stomach back and forth

If I could trust myself and stop searching for answers

Then maybe you would see me as someone who was just as good

An invisible 17-year-old would be everyone's dream

But not in the way that ship has gone aground

Don't let me sit alone today again

Don't let me face my thoughts that follow me home

The stares in the corridor are like stabs in the thighs

It's the kind of thing that makes me consider the trip to the stretcher

The teenage years, which would be something good

Why are they moving me when the bullies are allowed to stay?

But I understand them, it must be my fault

It must be my disgusting self putting me out of the game

There is nothing that goes up, everything goes down

I'd better sneak into the room and write my letter

Beautiful as you are, you must be as you were

It's hardly your fault, it's the way the world is today

Clench both fists and focus on something good

Because deep down they know they are wrong and you are wonderful