Du har mail - Fronda

YouTube säger att jorden är platt: är världen sjuk?

Jag tappade självförtroende för några år sen och går knappt ut

Kan inte se mig själv i spegeln längre för jag är så jävla ful

Mina toppar är för höga mina dalar är för djupa

Jag tror att känner för på tok mycket, hör jag till dom sinnessjuka?

Jag jämför mig jämt med andra och känner mig förödmjukad

Sen ältar jag samma saker, samma, fast jag bara vill sluta

Du förstår, jag vill vara perfekt men nedvärdera mig själv

Undviker situationer, skräckscenarierna blir min cell

Förställ dig att din fantasi blir gallerförsedd

Och själen skriker: hjälp släpp ut mig, jag blir så rädd

Jag är trött, så trött, men kan inte sova

Jag vill vakna upp, starta om mitt liv i nyutgåva

Ja, ibland vill jag bara dö, men jag vet att jag aldrig vågar

Mitt i en inre storm och mina tankar i livbåtar

Har du också varit där, ja, att du inte vågar?

Har du satt andra i första rummet och nöjt dig som tvåa?

Har du också gjort val som du aldrig kommer förlåta?

Har du varit rädd men spelat tuff, skrattat fast du vill gråta?

Ref

Vi är alla människor i stadskärnorna

Blir det inte mörkt ibland så ser vi aldrig stjärnorna

För vi är lika trasiga i stadskärnorna

Men det är där ljuset kommer in och då vi ser stjärnorna

— du har mail

VERS 2

Tja Fronda, ledsen att jag bombar dig med mail

Men det känns som att du är en av dom få som förstår mig

Jag passar inte in, dagens klimat känns så fejk

Och många reducerar mitt problem till: tonårs-grej

Det är tungt men jag lever med det

Jag tror att jag har missuppfattat mitt egenvärde

Jagar alltid beröm och bekräftelse, för beröm är värde

Bedöm mig snälla så jag vet vad jag är värd, så underlägsen

Ska det alltid vara så här, tomt och meningslöst

Alla flyter planlöst i havet, några få ser en ö

När jag mår riktigt dåligt händer det att jag ber en bön

Annars är jag lite mer som, okej, lev och dö

Svårt att förstå sammanhanget, bara göra, göra sträva, sträva

Bli bättre, bli duktigare, alla får gärna tävla

Dom flesta vill vara som den egenkära stjärnan

Men jag känner mer för den verklighetsnära hjärnan

Ha, idag skrek dom: kolla tjockisen liknar en boll

Där har du en anledning till att jag har svårt att lita på folk

Internet är hårt, det känns som: vi måste skita på nån

Vill inte återuppleva sånt, därför min undvikande roll

Jag är rädd för att släppa in nån nära, jag vet ett tankefel

Samtidigt är lika rädd för ensamhet

Jag tror att mina föräldrar belastade mig med deras problem

Det har rubbat min tillit och jag har fastnat i ängslighet

YouTube Says The Earth Is Flat: Is The World Sick?

I lost confidence a few years ago and hardly go out

Can't look at myself in the mirror anymore because I'm so fucking ugly

My highs are too high my valleys are too deep

I think I feel too much, am I one of the insane?

I constantly compare myself to others and feel humiliated

Then I crave the same things, the same, although I just want to stop

You see, I want to be perfect but devalue myself

Avoiding situations, the horror scenarios become my cell

Imagine your imagination becoming latticed

And the soul screams: help let me out, I'm so scared

I'm tired, so tired, but I can't sleep

I want to wake up, restart my life in new edition

Yes, sometimes I just want to die, but I know I never dare

In the midst of an inner storm and my thoughts in lifeboats

Have you also been there, well, that you don't dare?

Have you put others first and settled for second?

Have you also made choices that you will never forgive?

Have you been scared but played tough, laughed even though you wanted to cry?

Ref

We are all people in the city centers

If it doesn't get dark sometimes, we'll never see the stars

Because we are just as broken in the city centers

But that's where the light comes in and then we see the stars

- you've got Mail

VERSE 2

Well Fronda, sorry to bombard you with mail

But it feels like you are one of the few who understand me

I don't fit in, today's climate feels so fake

And many reduce my problem to: teenage stuff

It's hard but I live with it

I think I have misjudged my self-worth

Always chasing praise and affirmation, because praise is value

Rate me please so I know what I'm worth, so inferior

Should it always be like this, empty and meaningless

Everyone floats aimlessly in the ocean, a few see an island

When I feel really bad, it happens that I say a prayer

Otherwise, I'm a little more like, okay, live and die

Hard to understand the context, just do, do strive, strive

Get better, get better, everyone is welcome to compete

Most people want to be like the self-righteous star

But I feel more for the realistic brain

Ha, today they shouted: look the fat guy looks like a ball

There you have a reason why I have a hard time trusting people

The internet is hard, it feels like: we have to screw someone

Don't want to relive that, hence my avoidance role

I'm afraid to let someone in close, I know a thinking error

At the same time is equally afraid of loneliness

I think my parents burdened me with their problems

It has shaken my confidence and I am stuck in anxiety