Recidiv - Franke

Kastade min enda sanning åt sidan

Oberörd även inför ord som räddat mitt liv

En genial lektion

Att min värdighet kunde vara så skör

Men bland håglöshet och resignation

Visslar jag andaktsfullt en annan ton

Tar in obrutna sanningar

Som motstånd till verklighetens

Spekulation över den enskilda människan

Det slog in år

I våra lungor

Utan att vi romantiserande längtade tillbaks

Till en förledande tröst

& vi hölls kvar i masskonsumtion

Men det kommer aldrig bli så igen

Tossed aside my only truth

Unmoved even in the face of words that saved my life

A brilliant lesson

That my dignity could be so fragile

But among listlessness and resignation

I devoutly whistle a different note

Taking in unbroken truths

As resistance to reality

Speculation about the individual person

It hit years

In our lungs

Without us romanticizingly longing to return

To a seductive consolation

& we were kept in mass consumption

But it will never be like that again