Ensamhetens Anlete Samt Adress - Franke

Fortfarande kall, men inga löften bröts

För han sa bara det

Hon förväntade sig

Av ensamhetens anlete samt adress

Och han minns den där smärtan

Ifrån när han var sju

En sådan orättvis bild av

Den han är nu

Allting går igen

Och det skrivna ordet måste vara

En lögn när han knappt finns till

Förutom uppklädd på bild

Bryr mig inte om

Hur andra klarar av det ett tag

Går på ren vilja

Som skuggboxarens slag

Rakt in i

Ensamhetens anlete samt adress

Och jag minns att samma smärta

Fanns där när jag var sju

Men det är en sådan orättvis bild av

Vem jag är nu

Allting går igen

Saknad är ett rum utan fönster

Där jag fann dig

Sittandes i ett hörn

Still cold, but no promises were broken

Because he said just that

She expected

From the face and address of loneliness

And he remembers that pain

From when he was seven

Such an unfair image of

Who he is now

Everything works again

And the written word must be

A lie when he barely exists

Except dressed up in picture

I don't care about

How others cope with it for a while

Goes on pure will

Like the shadowboxer's punch

Straight into

The face and address of loneliness

And I remember that same pain

Was there when I was seven

But that's such an unfair picture of

Who I am now

Everything works again

Missing is a room without a window

Where I found you

Sitting in a corner