Under Bergets Rot - Finntroll

Vid morgonstund jag skådade på bergets rygg

En fåra röd som hjärteblod

Djupt jag såg den falla

In i dunklet av bergets rot

Vid solnedgång jag skådade på bergets rygg

Nu som lågor de dansa

I sommarnatten, barnen av hällens stam

In mot dunklet av bergets rot

Modigt jag klängde vid fårans gap

Snart sänktes jag mot mörkrets sköte

Fornfäders sång i djupet lät

I minnet fann jag då

En sång jag aldrig sjungit förr

Från mina läppar, från mina bringa den eka

Den sång jag aldrig sjungit förr

Vid morgonstund jag skådade i grottans valv

En skymt av vinterns vita ljus

Då steg jag med hast

Ur dunklet av bergets rot

Vid solnedgång jag skådade på marken kall

Snöns och isens täcke

Då blott en stund jag sjungit

Med folket av bergets rot

In the morning I looked at the back of the mountain

A furrow red as heart blood

Deep I saw it fall

Into the dimness of the rock root

At sunset I watched on the ridge of the mountain

Now like flames they dance

In the summer night, the children of the hearth tribe

Towards the dimness of the rock root

Bravely I clung to the gap of the sheep

Soon I was lowered to the bosom of darkness

Ancient ancestors' song in the depths sounded

In memory I found then

A song I have never sung before

From my lips, from my chest the echo

The song I've never sung before

In the morning I looked in the cave's vault

A glimpse of the white light of winter

Then I rose in haste

From the obscurity of the rock root

At sunset I watched the ground cold

The blanket of snow and ice

Then just a moment I sang

With the people of the root of the mountain