Rösets Kung - Finntroll

Det red en rövare i snårig skog

Han sårad flydde, blödande nog

Med knektar på jakt, hack i häl

Över fornrösåsen, den kände han väl

Då mörkret tog en skepnad stor

Det brakade i berget där jättar bor

Allting då skett enligt rövarens plan

Över åsen man rider bara om dan

Jätten bjöd, när han stigit ur sitt kummel

På faslig död, de väckt ett forntidsväsen

Marken låg röd, när gryningen nalkats

Där människoson krossats av rösets kung

Då hörde han skriken ur knektars trut

På backen de mötte ett långsamt slut

Tjuven han rymde med blekvitt hår

Men aldrig han mera till åsen går

I natten de må vandra som rösens gastar

Rövarens hingst nedför stigen hastar

Jätten bjöd, när han stigit ur sitt kummel

På faslig död, de väckt ett forntidsväsen

Marken låg röd, när gryningen nalkats

Där människoson krossats av rösets kung

Tjuven han rymde med blekvitt hår

Men aldrig han mera till åsen går

A robber rode in a thick forest

He wounded fled, bleeding enough

With jacks on the hunt, notch in the heel

Over the fornrösåsen, he knew it well

Then the darkness took a large shape

It crashed into the mountain where giants live

Everything then happened according to the robber's plan

You only ride over the ridge during the day

The giant invited, when he got out of his hake

On horrible death, they awakened an ancient creature

The ground was red as dawn approached

Where the son of man was crushed by the king of the mound

Then he heard the screams from the jacks' mouths

On the hill they met a slow end

The thief he escaped with pale white hair

But he never goes to the ridge again

At night they may walk like the gasps of the cairn

The robber's stallion down the path is in a hurry

The giant invited, when he got out of his hake

On horrible death, they awakened an ancient creature

The ground was red as dawn approached

Where the son of man was crushed by the king of the mound

The thief he escaped with pale white hair

But he never goes to the ridge again