Forsen - Finntroll

Fingrar bleka klösa laven, slita

De sprättar, river, blottar sten och klippa

Naglar svarta i spillror tärs, slipas loss

När han dyker in i mönstret, stenens svarta fors

Han gräver ner mot bergets kärna

Han slinker in i springor, halkar

Isande vatten han ur sprickor dricka

Kalk och järn från stenar slicka

Vid en strand så kall och dunkel

Årtusenden den resande vilat

Djupt i hålor utan endaste ljus

Blott ett ljud, den svarta forsens brus

Han vadar i skenet av underjords eld

Den djupa floden, den ha ingen källa

När tiden tappat sin lögnfyllda gång

Ses en vandring i visdom oändligt lång

Vid en strand så kall och dunkel

Årtusenden den resande vilat

Djupt i hålor utan endaste ljus

Blott ett ljud, den svarta forsens brus

Forsens brus!

Framför ses en skugga längs vattnet vandra

En rygg så tärd och böjd av kunskap

Då han nu den andre i djupet fått fatt

Med sig själv han då vid forsen satt

Fingers pale claws lichen, tear

They crack, tear, bare stone and cut

Nails black in debris are eroded, sanded loose

When he dives into the pattern, the stone's black rapids

He digs down to the core of the mountain

He slips into cracks, slips

Icy water he drinks from cracks

Lime and iron from stones lick

At a beach so cold and dark

Millennium the traveler rested

Deep in holes without a single light

Just a sound, the noise of the black rapids

He wades in the light of underground fire

The deep river, it has no source

When time has lost its false way

Seen a walk in wisdom infinitely long

At a beach so cold and dark

Millennium the traveler rested

Deep in holes without a single light

Just a sound, the noise of the black rapids

Forsen's soda!

In front, a shadow is seen walking along the water

A back so tender and bent by knowledge

Then he now the other in the depths got hold of

With himself he then sat by the rapids