Den Frusna Munnen - Finntroll

Omfamnad av vind och bitter frost

Under arktisk och obarmhärtig måne

Hon sitter vid isens rand, uppvaktar sin kvinna

Dödsjungfruns kalla hand, oändlighetens älskarinna

Han vill sjunka, känna

Hennes anda av is

Sitt liv i byte mot en gåva

En frusen kyss

Inatt, I evighet han sova

Med en viskan så djup som havens vrån

Ensam men två i dödens mörka snår

Han hör ett ord med makt så mörk

Ur dödsjungfruns vita mund

Han vill sjunka, känna

Hennes anda av is

Sitt liv i byte mot en gåva

En frusen kyss

Inatt, I evighet han sova

Hon lyfter honom med kraft och vilja

Smeker med kyla, bär honom bort

Till sina fäders vita sal

Över rymdens mäktiga hav

Till riket där ingen sjärna lysa

Embraced by wind and bitter frost

During the Arctic and relentless moon

She is sitting on the edge of the ice, courting her wife

The cold hand of the virgin of death, the mistress of infinity

He wants to sink, to feel

Her spirit of ice

His life in exchange for a gift

A frozen kiss

Tonight, In eternity he sleep

With a whisper as deep as the corner of the sea

Alone but two in the dark thickets of death

He hears a word with power so dark

From the white maiden's white mouth

He wants to sink, to feel

Her spirit of ice

His life in exchange for a gift

A frozen kiss

Tonight, In eternity he sleep

She lifts him with power and will

Caresses with cold, carries him away

To the white hall of their fathers

Over the mighty sea of ​​space

To the kingdom where no star shines