Det Allra Största Ljuset - Eva Dahlgren

I det största tysta ljuset

Står jag

Oktoberluftenrunt mitt huvud

Bränner

Det vita kalkstenskalla vinet

Säger

Jag har överlevt det här

Och järnet böjde sig för vinden

Motfall

Jag borrar blod i den här årsringen

Av metall

Men ögonlockets mjuka mörker

Säger

Jag har överlevt det här

Från eirkelns mitt går oräkneliga

Vägar

En slungbolls kraft över viljans platta

Ängar

Förvånad står jag vid den yttre ringen

Tänker

Jag har överlevt det här

För jag låg slagen mot den hårda

Marken

Kanske var det jag som gav den första

Sparken

Men där nere

Där man kryper

Tar man ingenting

Personligt

Allt är överlevnad där

I det allra största tysta ljuset

Står jag

Och i min skugga ser jag nåden

Tror jag

Så nära vinna och förlora

Är man

Och jag har överlevt det här

In the greatest silent light

I stand

October air around my head

Burning

The white limestone wine

Says

I've survived this

And the iron bowed to the wind

Counterattack

I're drilling blood in this year ring

Made of metal

But the soft darkness of the eyelid

Says

I've survived this

From the center of the circle go innumerable

Ways

The power of a slingshot over the plate of the will

Meadows

Surprised, I stand at the outer ring

Thinking

I've survived this

Because I was beaten against the hard one

The ground

Maybe it was me who gave the first one

Sparken

But down there

Where you crawl

If you take nothing

Personally

Everything is survival there

In the greatest silent light

I stand

And in my shadow I see grace

I think

So close to winning and losing

Are you

And I've survived this