Såna som vi... - Dan Berglund

Det svängde om bandet och vi hade skoj

I baren där rann det löven (?)…

Och som i ett brandsegel landade natten

Först i din smilgrop, sen i din koj

Det var på pustervikskällaren det stället

Är rivet för längesen

Och såna som vi kommer aldrig nånsin

Aldrig nånsin att finnas mer

Du kom liksom jag ifrån skimrande år

Med madrasser på golvet och blonmmor i hår

Där Bh: ar brändes där upproren gjordes

För att man tordes för att det går

Åh villken saga det blir att vara din

Även din skugga värmer mitt skin

Och såna som vi kommer aldrig nånsin

Aldrig nånsin att finnas mer

Ur din sångbok sjöng träden, där knoppades allt

Du ville, du trodde, du hoppades allt

Men flodångan tiden (?) det läckade sollet, drev åt de hållet

Där solskivan smalt

Mörklagda stränder gled bort och försvann, trummorna dundrade

Eldarna brann

Och såna som vi kommer aldrig nånsin

Aldrig nånsin att finnas mer

Du svala som skrider på himmelen berätta med osynligt bläck

Om min vän, men säg ej att allting återuppstår, som vår följs

Av sommar, vinter av vår

Kom inte med sånt där kretsloppstrams att allt börjar om

Någon annanstans

För såna som vi kommer aldrig nånsin

Aldrig nånsin att finnas mer

It changed the band and we had fun

In the bar there ran the leaves (?)…

And as in a fire sail landed the night

First in your smile pit, then in your bunk

It was in the Pustervik cellar that place

Has been demolished for a long time

And people like us will never come

Never ever be again

You came like me from shimmering years

With mattresses on the floor and flower mothers in hair

Where bras were burned where the uprising took place

Because you dared to do it

Oh what a fairy tale it will be to be yours

Your shadow also warms my skin

And people like us will never come

Never ever be again

From your songbook the trees sang, where everything budded

You wanted, you thought, you hoped everything

But the river vapor time (?) The leaking sun, drifted in that direction

Where the solar disk is narrow

Darkened beaches slipped away and disappeared, the drums thundered

The fires burned

And people like us will never come

Never ever be again

You cool that walks in the sky tell with invisible ink

About my friend, but do not say that everything re-emerges, as ours is followed

Of summer, winter of spring

Do not come up with things like cycle tightness that it all starts over

Elsewhere

For those like us we will never come

Never ever be again