Ballad Till Minnet Av En Kamrat - Dan Berglund

Över Hisingens hamnar, fabriker och berg

Går den susande natten fram

Och vägarna dånar och himmelens färg

Är som älvens muddrade slam

I en tindrande vintergata av ljus

Stiger skeppsvarv i strängt majestät

Som snart ska få vila i folkhemmets grus

Som stenar som ropar och vet

Och jag tänker på dig medan timmarna far

Och fast allt är så länge sen

Och det är som du plötsligt står framför mig klar

Här i köket i E6: ans sken

Jag kan höra din röst, din flammande eld

Dina ord om en arbetarstat

Dom har darrat i mig sen den dag jag blev ställd

Fri från att tjäna min mat

Och jag tänker på tider som är och som var

Det fanns en tid då ens blod stod i brand

Det var brudar och bärs, då fanns framtiden kvar

Och en livslust som slet alla band

Då var sommaren blå, då var friheten fri

Den var löning var fjortonde dag

Och nån «Svensson», det skulle vi fan aldrig bli

Och vi var bästa kamrater, du och jag

Men så fann du din mö och blev farsa med fart

Det stod bröllop i grönskande vår

Det kom blommor i fönstren och allt var så rart

Ja, din tös börjar skolan i år

Och du började tjata om saker du läst

Om klassernas krig mot varann

Om jobbarnas stolthet som sossarna kväst

I en välfärd där målet försvann

Dina tankar dom växte i frätande gas

På en fruktansvärd kemisk fabrik

Tills sjukdomen kom och du slutligen las

På en skinande cancerklinik

Jag drömde väl då, fast jag ofta var pank

Om ett liv, som dom flesta väl gör

Med hus och med täppa och vitmålat plank

Och ingenting i världen som stör

Men vi har blivit för lata och dyra i drift

Och dom få som har arbete kvar

Dom ska tydligen långsamt utrotas med gift

Av dom få som har samhällsansvar

Och E6: an sjunger och himlen blir ljus

Den är röd som ditt flammande hat

Var finns din näve bland sovande hus?

Den näve du gav mig, kamrat

Across Hisingen's ports, factories and mountains

The rushing night progresses

And the roads roar and the color of the sky

Is like the river's dredged sludge

In a twinkling winter street of light

Rises shipyard in strict majesty

Who will soon be allowed to rest in the gravel of the folk home

Like stones that shout and know

And I think of you as the hours go by

And although everything is so long ago

And it's like you're suddenly standing in front of me ready

Here in the kitchen in the light of the E6

I can hear your voice, your blazing fire

Your words about a workers' state

They have been trembling in me since the day I was asked

Free from serving my food

And I think of times that are and that were

There was a time when your blood was on fire

It was brides and bears, then the future remained

And a zest for life that tore all ties

Then summer was blue, then freedom was free

It was paid every fortnight

And no "Svensson", we would never be

And we were best friends, you and me

But then you found your mistress and became a father with speed

There was a wedding in green spring

There were flowers in the windows and everything was so nice

Yes, your girl is starting school this year

And you started nagging about things you read

About the classes' war against each other

About the pride of the workers that the Sausages wounded

In a welfare where the goal disappeared

Your thoughts grew in corrosive gas

In a terrible chemical factory

Until the disease came and you finally read

At a shiny cancer clinic

I was dreaming then, even though I was often broke

About a life, as most people do

With house and with carpet and white painted plank

And nothing in the world that bothers

But we have become too lazy and expensive to operate

And the few who have work left

They are apparently to be slowly eradicated with poison

Of the few who have social responsibility

And the E6 sings and the sky becomes bright

It is red as your fiery hatred

Where is your fist among sleeping houses?

The fist you gave me, buddy