En natt i Köpenhamn - Benny Anderssons Orkester, Helen Sjöholm, Tommy Körberg

Cafeernas kulörta lyktor glittrar i kanales svarta vatten

Där ligger skeppen för mot stäv

Förtöjda längs en hög och stenklädd kaj

Glada människor pratar i munnen på varann

Och det är överfullt vid alla bord

Det sitter folk på kajen, en av männen ler mot mig

Jag är en ö av ensamhet i vimlet

Det blev som det kan bli

En natt i Köpenhamn

Vi gick till ett hotell, du skrev in oss i ditt namn

Jag minns en sprucken spegel, ett fönster står på glänt

Du vill att vi ska släcka men jag vill ha ljuset tänt

Det blev som det kan bli, en natt i Köpenhamn

Två främlingar som möts några timmar i en famn

Och sen var jag förlorad, du minns väl det min vän?

En gång för längesen, när du viskade mitt namn

En magisk sommarnatt i Köpenhamn

En stol blir plötsligt ledig och du tar den innan någon annan hinner

Och om jag hade velat protestera är det redan nu för sent

Servitrisen, den tjocka, som går förbi vårt bord

hon tar ingen som helst notis om dig

Och du slår ut med armarna och gör en hjälplös gest

I just den stunden började jag att älska

Du står kvar på en perrong

Ett ryck, så går mitt tåg igång

Och då ser jag framför mig

En bild av oss, ett liv med dig

The cafes' colored lanterns sparkle in the canal's black water

There the ships lie in front of the bow

Moored along a high and stone-clad quay

Happy people talk in each other's mouths

And it's crowded at every table

There are people sitting on the quay, one of the men is smiling at me

I'm an island of loneliness in the hustle and bustle

It was as it can be

One night in Copenhagen

We went to a hotel, you wrote us in your name

I remember a cracked mirror, a window is ajar

You want us to put it out, but I want the light on

It was as it can be, one night in Copenhagen

Two strangers who meet for a few hours in a hug

And then I was lost, do you remember that my friend?

Once upon a time, when you whispered my name

A magical summer night in Copenhagen

A chair suddenly becomes vacant and you take it before anyone else has time

And if I had wanted to protest, it is already too late

The waitress, the fat one, who walks past our table

she does not take any notice of you

And you strike out with your arms and make a helpless gesture

At that very moment, I began to love

You're left on a platform

A jerk, then my train starts

And then I see in front of me

A picture of us, a life with you