Guds röst - Tomas Andersson Wij

Tomma är vägarna

Som drar mig framåt

Och som andas tungt

Landskapen ser på mig

Med sorgsna ögon

Ser min ömma punkt

Allting rasar här

Ge mig Guds röst

Nu sopas himlen ren

Från de som slocknade

När löften sveks

Som såg hur handen ströp

En enkel dröm

Om ett liv i värdighet

Jag går och söker ord

Ord för motstånd ord för tröst

Lyft mg så jag ser

Ge mig Guds röst

Stadsljuset tar mig upp

Samtalet drunknar

I ett maniskt skratt

Ansiktet flyter ut

Som akvareller

Till en bild så platt

Ensamhetstankarna

Växer till spöken tar min hand

Leder mig bort

Över en såphal rymd

Ingen kontakt ingen kontakt

Kraschlandar i min säng

Sömnen kommer som Befriaren

Med billig nåd

Blixtrar tomtebloss

Ett varmt men okänt bröst

Inget hjälper nu

Ge mig Guds röst

The roads are empty

Which pulls me forward

And who breathes heavily

The landscape looks at me

With sad eyes

See my sore point

Everything is falling apart here

Give me the voice of God

Now the sky is clear

From those who went out

When promises fail

Who saw how the hand strangled

A simple dream

About a life of dignity

I go looking for words

Words for resistance words for comfort

Lift mg so I see

Give me the voice of God

The city lights pick me up

The conversation drowns

In a manic laugh

The face flows out

Like watercolors

To a picture so flat

The thoughts of loneliness

Growing into ghosts takes my hand

Leads me away

Over a soapy space

No contact no contact

Crash lands in my bed

Sleep comes as the Liberator

With cheap grace

Flashes sparklers

A warm but unknown breast

Nothing helps now

Give me the voice of God