De gröna vagnarna - Tomas Andersson Wij

De gröna vagnarna krängde över bron

vid dörrarna längst fram stod vi Vi sprang genom spärrarna, ner mot torget

med butiker och fontän mitt i HSB-lådor, två mål på en grusplan

små ängar här och var

I skogen bakom macken

låg kanyler och blaskor

med bilder som höll oss kvar

i timmar

Min pappa var frälst och din kommunist

det räckte för att bli fienden

I ett 90-tal, där ingen trodde på något

möttes vi igen

Lika övergivna, lika löftesstinna

lika långt hemifrån båda två

Du bodde i min etta

en madrass framför TV: n Har aldrig kämnt så hemma som då

De gröna vagnarna

krängde över bron

och vattnet över oss

strömmade

Här kommer ännu en sommar

och stan ska tömmas

och du väntar ditt första barn

Jag önskar att jag kunde visat mer glädje

när du berättade i vintras, den dan

För det är som det ska, det växer det dör

och det finns ingen väg tillbaks

Och om det skiter sig helt

kan man kliva av tåget

och slå sin värld i kras

De gröna vagnarna

krängde över bron

och vattnet under oss

strömmade

Jag vaknade nyss

ett hotellrum i Luleå

av att hjärtat luktade bränt

Ett nattåg därute

tänder och släcker

det är nånting som har hänt

När vi pratade sist blev inget sagt

men jag hoppas vi ses längre fram

Säg bara till, säg bara ett ord

om du skulle behöva min hand

Vad vi gör ska vi aldrig

bända ner våra liv

i en form av trygghet och sans

med butiker och fontän mitt i Nej du och jag

vi kränger över bron

och vattnet under oss

det strömmar än, det strömmar än.

The green carriages tilted over the bridge

at the front doors we stood We ran through the barriers, down to the square

with shops and fountain in the middle of HSB boxes, two goals on a gravel floor

small meadows here and there

In the woods behind the gas station

low needles and blisters

with pictures that kept us going

in hours

My father was saved and your communist

it was enough to become the enemy

In a 90's, where no one believed in anything

we met again

Equally abandoned, equally promising

equally far from home both

You lived in my studio

a mattress in front of the TV Has never felt so at home as then

The green carriages

heeled over the bridge

and the water over us

streamed

Here comes another summer

and the city shall be emptied

and you are expecting your first child

I wish I could have shown more joy

when you told me last winter, that day

Because it is as it should be, it grows it dies

and there is no going back

And if it sucks completely

you can get off the train

and crash their world

The green carriages

heeled over the bridge

and the water below us

streamed

I just woke up

a hotel room in Luleå

that the heart smelled burnt

A night train out there

turns on and off

something has happened

When we last spoke, nothing was said

but I hope to see you later

Just say it, just say one word

if you would need my hand

What we do we should never do

pry down our lives

in a form of security and sense

with shops and fountain in the middle of No you and me

we heel over the bridge

and the water below us

it's still flowing, it's still flowing.