Ballad om vintern - Veronica Maggio

Jag minns allt som vackert och färggrant

Jag minns hur vi brukade le

Men löven föll ner, elementen slogs på

Himlen blev färglös, oföränderligt grå

Jag har aldrig haft någon kul vinter

Sen jag var tolv, tretton år

Men man kan ju förstå, hur det blir så

När vår himmel är färglös, oföränderligt grå

Visst finns det stunder som skiner

Ibland kan det kännas okej

Men det blir i bästa fall, som på super 8-band

Där himlen är färglös, oföränderligt grå

Oföränderligt grå

I remember everything as beautiful and colorful

I remember how we used to smile

But the leaves fell down, the elements turned on

The sky became colorless, unchanging gray

I've never had a fun winter

Since I was twelve, thirteen years old

But you can understand how it will be like that

When our sky is colorless, unchanging gray

Of course there are moments that shine

Sometimes it can feel okay

But it will be at best, as on super 8 bands

Where the sky is colorless, unchanging gray

Unchanging gray