Bäring Nord - Ultima Thule

Jag seglat över havet, snart nog i tjugo år,

lärt hur dystra dagar kommer och går,

alla oceaner har varit för mig en bädd

och i storm på vilda vatten, jag aldrig varit rädd

Men nu kallar mig den jord,

Där i norr den sköna Nord

Och det tär min kropp och själ,

Att jag ej är där

Och för mitt inre öga,

Ser jag skogens stammar höga

Vid den plats som för mig kan kallas hem

Brevet från min son, kom likt vinden norrifrån

En dröm att följa pappa, att gå i faders spår

Så drar jag sakta handen genom mitt gråa hår

och från fårad kind i stillhet, jag stryker bort en tår

Ja, nu kallar mig den jord, där i norr den sköna Nord

och det tär i min kropp och själ att jag ej är där

och för mitt inre öga ser jag skogens stammar höga

vid den plats som för mig kan kallas hem

Längtans starka vingar bär mig hem

Skall aldrig mera lämna släkt och vän

I Sverige finns du kvar

Jag minns dig kära far

Ung och stursk i sinnet, inga drömmar sköts i sank

Jag matats har med minnen, fast utsvulten och pank

Men när vildheten i hjärtat, med ålder viker bort

Och tankar om ett äventyr är att minnas år som gått

Ja då kallar mig den jord, där i norr den sköna Nord

och det tär i min kropp och själ att jag ej är där

och för mitt inre öga ser jag skogens stammar höga

vid den plats som för mig kan kallas hem

Men nu kallar mig den jord, där i norr den sköna Nord

och det tär i min kropp och själ att jag ej är där

och för mitt inre öga ser jag skogens stammar höga

vid den plats som för mig kan kallas hem — mitt hem

I sailed across the sea, soon enough for twenty years,

learned how gloomy days come and go,

all oceans have been a bed to me

and in storm on wild waters, I have never been afraid

But now the earth calls me

There in the north the beautiful North

And it consumes my body and soul,

That I'm not there

And to my inner eye,

I see the trunks of the forest high

At the place that for me can be called home

The letter from my son, came like the wind from the north

A dream to follow Dad, to follow in his father's footsteps

Then I slowly pull my hand through my gray hair

and from furrowed cheek in silence, I wipe away a tear

Yes, now that land, in the north, calls me the beautiful North

and it consumes in my body and soul that I am not there

and to my inner eye I see the trunks of the forest high

at the place that to me can be called home

The strong wings of longing carry me home

Will never leave a relative and friend again

In Sweden you are still there

I remember you dear father

Young and stubborn in mind, no dreams were shot down

I have been fed with memories, but starved and broke

But when the savagery of the heart, with age, recedes

And thoughts of an adventure are to remember years gone by

Yes, then that land calls me, there in the north the beautiful North

and it consumes in my body and soul that I am not there

and to my inner eye I see the trunks of the forest high

at the place that to me can be called home

But now the land, there in the north, calls me the beautiful North

and it consumes in my body and soul that I am not there

and to my inner eye I see the trunks of the forest high

at the place that for me can be called home - my home