Tillfälligheternas spel - Tomas Ledin

Det var tid, att njuta av varann

Vi sa ingenting, vi bara försvann

Åkte bil över floder genom berg

tills vi blandades av havets färg

I ett rum, påett slitet pensionat

Tog vi för oss av vad livet kan ge

Sov en stund, sen vakna vi igen

för att åter möta kärleken

Vi hade lämnat allt, bara gått vår väg

Vi följde passionen, dess varje blinda steg

Hon var den vackraste, jag var en båt pådrift

Vi var tvåpjäser, som råkat hamnat fel

i tillfälligheternas spel

Påen strand, i en folktom restaurang

lät vi timmarna förnöjsamt gåförbi

Och hon sa, att hon aldrig mått såbra

trots denna regniga och blåsiga dag

Jag förstod, fast jag ville inte ändå

att en av oss, måste resa sig och gå

Såjag log, jag höll med om varje ord

och beställde mera vin till vårt bord

Vi hade lämnat allt, bara gått vår väg

Vi följde passionen, dess varje blinda steg

Hon var den vackraste, jag var en båt pådrift

Vi var tvåpjäser, som råkat hamnat fel

i tillfälligheternas spel

Påen pir stod vi länge

liksom väntande

Under tystnad såg vi solen gåner

Hon kröp nära tätt intill, tiden stod still

Vi hade lämnat allt, bara gått vår väg

Vi följde passionen, dess varje blinda steg

Hon var den vackraste, jag var en båt pådrift

Vi var tvåpjäser, som råkat hamnat fel

i tillfälligheternas spel

It was time to enjoy each other

We said nothing, we just disappeared

Drove across rivers through mountains

until we were mixed by the color of the sea

In a room, on a worn guest house

We took for granted what life can bring

Sleep for a while, then we wake up again

to meet love again

We had left everything, just gone our way

We followed the passion, its every blind step

She was the most beautiful, I was a boat propulsion

We were two pieces, which ended up wrong

in the game of chance

On the beach, in an empty restaurant

we let the hours pass happily

And she said she never felt sick

despite this rainy and windy day

I understood, though I did not want to anyway

that one of us, must get up and go

So I smiled, I agreed with every word

and ordered more wine for our table

We had left everything, just gone our way

We followed the passion, its every blind step

She was the most beautiful, I was a boat propulsion

We were two pieces, which ended up wrong

in the game of chance

We stood on the pier for a long time

as well as waiting

In silence we saw the sun go down

She crawled close together, time stood still

We had left everything, just gone our way

We followed the passion, its every blind step

She was the most beautiful, I was a boat propulsion

We were two pieces, which ended up wrong

in the game of chance