Stenansiktet - Ted Gärdestad

Jag är mjuk, mjuk som ett barn

Jag är rädd för ensamhet

Men en stenhård verklighet, får mig byta identitet

Jag blir hård, hård som en sten

Som en stålbegjuten form, som en vind i uniform

Kall som en storm

Jag vill bestämma min dag

Och jag hoppas att jag, kan stå på egna ben

Men jag får inte vara svag

Och du fordrar att jag, blir lika hård som sten

Jag blir hård, hård som en sten

Som en känslolös fasad, i en tom och öde stad

Som ett träd med vissna blad

Jag är mjuk, mjuk som ett barn

Om du ser mig ut och in

För mitt skal är bara skinn

Varm som din kind

(som en sten, hård som en sten

Som ett barn, mjuk som ett barn…)

I'm soft, soft as a child

I'm afraid of loneliness

But a rock-hard reality, makes me change identity

I get hard, hard as a rock

Like a steel molded form, like a wind in uniform

Cold as a storm

I want to decide my day

And I hope I can stand on my own two feet

But I must not be weak

And you demand that I, be as hard as stone

I get hard, hard as a rock

Like an emotionless facade, in an empty and deserted city

Like a tree with withered leaves

I'm soft, soft as a child

If you see me in and out

For my skin is just skin

Warm as your cheek

(like a rock, hard as a rock

As a child, soft as a child…)