Tåget - Sofia Karlsson

Vid spåren i natt, ett tåg drog förbi

Jag stod där så nära inpå

Kände döden andas i min sköra nacke

Kände vinddraget i mitt hår

Så nära, som när du gick

Var vi aldrig

Så långt, så långt härifrån

Ska jag gå

För att glömma våra år

För att glömma våra år

Har du sått där nån gång, när tåget drar förbi

Har du darrat, känt smaken av stål

Det har jag och varenda gång har jag vänd mig bort

Fast jag borde ha försökt hoppa på

Så nära, som när du gick

Var vi aldrig

Så långt, så långt härifrån

Ska ja gå

För att glömma vara år

För att glömma vara år

Du viskar ömt i mitt öra

Och jag glömmer allt som är svårt

Men när morgonen kommer nära

Allt blir annorlunda då

Och när jag blundar skakar marken

Varje natt på samma sätt

Och när jag tror jag kommit undan

Så är du där igen

Så nära, som när du gick

Var vi aldrig

Så långt, så långt härifrån

Ska jag gå

För att glömma våra år

För att glömma våra år

At the tracks last night, a train pulled past

I stood there so close

Felt death breathing in my fragile neck

Felt the gust of wind in my hair

As close as when you walked

We never were

So far, so far from here

Should I Go

To forget our years

To forget our years

Have you ever sat there, when the train passes by

Have you trembled, felt the taste of steel

I have and every time I have turned away

Though I should have tried to jump on

As close as when you walked

We never were

So far, so far from here

Shall yes go

To forget our years

To forget our years

You whisper softly in my ear

And I forget everything that is difficult

But when the morning comes near

Everything will be different then

And when I close my eyes, the ground shakes

Every night in the same way

And when I think I've gotten away

Then you are there again

As close as when you walked

We never were

So far, so far from here

Should I Go

To forget our years

To forget our years