Spelmannen - Sofia Karlsson

Jag är spelman, jag skall spela på gravöl och på dans

I sol och när skyar skymma månens skära dans

Jag vill aldrig höra råd och jag vill spela som jag vill

Jag spelar för att glömma att jag själv finnes till

Jag vill inte tröska råg och jag vill inte repa lin

Ty den hand som stråken skälver i skall hållas vek och fin

Ni får inte ge min bannor eller kalla mej för lat

Fast jag stundom hellre hungrar än jag spelar för mat

Jag vill inte gräva jorden, jag vill inte hugga ved

Jag vill drömma under häggarna till solen hon gått ned

Och i kvällens röda brand ska jag stå upp med min fiol

Och spela tills ert öga lyser hett som kvällens sol

Jag ska spela när ni gräva era kära ner i jord

Jag ska spela hela sorgen i en visa utan ord

Och det svarta som var döden och som hälsat vid er säng

Det skall forsa som en strömmande sorg från min sträng

Jag ska följa genom dalarna i höstens höga natt

Och i rök från hundra milor ska jag sjunga som besatt

Och när natten böljar becksvart över skogstjärnens skum

Mina basar skola ropa djupt ur mänskosjälens rum

Tre sorgens strängar har jag — den fjärde har gått av

Den brast i en skälvning på den bästa vännens grav

Men ända in i döden vill jag följa er med sång —

Och jag vill dö och jag vill spela till uppståndelse en gång

I'm a fiddler, I'm going to play grave beer and dance

In the sun and when clouds obscure the moon's cut dance

I never want to hear advice and I want to play the way I want

I play to forget that I exist

I do not want to thresh rye and I do not want to scratch flax

For the hand in which the strings tremble shall be kept weak and fine

You must not give me curses or call me lazy

Although sometimes I'm rather hungry than I play for food

I do not want to dig the earth, I do not want to chop wood

I want to dream under the hedges of the sun she has set

And in tonight's red fire I will stand up with my violin

And play until your eye shines as hot as the evening sun

I'll play when you dig your loved ones into the ground

I'll play all the grief in a show without words

And the black that was death and greeted by your bed

It will rush like a flowing sorrow from my string

I will follow through the valleys in the high night of autumn

And in smoke from a hundred miles I will sing like obsessed

And when the night waves pitch black over the forest star's foam

My bosses will shout deep from the room of the human soul

I have three strings of grief - the fourth has gone off

It shook in a tremor on the best friend's grave

But all the way to death I want to accompany you with song -

And I want to die and I want to play to resurrection once