Mot Ljuset - Sofia Karlsson

Högt, högt över solar och himlar i brand

Ovan bergland och dal, ovan skyar och hav

Bortom gränsen där världarnas ljus slocknar av

Bortom eterns och namnlösa rymdernas land

Min ande, du flyr mot den svindlande höjd

Och simmaren lik, yr av sjöarnas svall

Du dig rör genom rummets väldighet all

Med osäglig och manlig och brinnande fröjd

O, fly endast långt ifrån dalarnas skum

Att i himlarnas dofter bli renad och hel

Och drick som en läkande dryck din del

Av det ljuset som fyller omätliga rum!

Från leda och sorger och oro och strid

Dem vi bära som bördor bland töcken och grus

Säll den som kan ila på vingar av ljus

Till ängar av hög och evinnerlig frid!

O tankar, som flyga på lärkornas sätt

Mot dagningens himmel från fjärmande dal

Allt liv överblickande, tolka de lätt

De stummaste tingens och blommornas tal

High, high above suns and skies on fire

Above mountain country and valley, above clouds and sea

Beyond the border where the light of the worlds goes out

Beyond the land of ether and nameless spaces

My spirit, you are fleeing to the dizzying heights

And the swimmer like, dizzy from the waves of the lakes

You move through the vastness of the room all

With unspeakable and masculine and burning joy

Oh, flee only far from the foam of the valleys

To be purified and whole in the scents of the heavens

And drink your share as a healing drink

Of the light that fills immeasurable rooms!

From suffering and sorrows and worries and struggles

The ones we carry as burdens among the mists and gravel

Sell ​​the one who can hurry on wings of light

To meadows of high and eternal peace!

O thoughts, which fly in the way of the teachers

Against the sky of dawn from the alienating valley

All life overview, they interpret easily

The speech of the dumbest things and the flowers