Moesta e errabunda - Sofia Karlsson

O älskade säg, om ditt hjärta ej stundom har flytt

Långt bort från det mulnande hav och den orena stad?

Till hav som är klarare blått och så jungfruligt nytt

Att dess skum är ett ljusets och renhetens bländande bad —

Dit, älskade säg, om ditt hjärta ej stundom har flytt?

Blott havet det vida kan läka de kvalfyllda bröst

Vems ande har låtit dess rosslande vågsånger bli —

Tätt följda av vindarnas milda, harpklingande röst —

åt hjärtat en sällsam och bävande vaggmelodi?

Blott havet det vida kan läka det kvalfyllda bröst

O bär mig, min springare, för mig i fjärran, fregatt!

Långt, långt;

här är stoftet av strömmande tårarna vått!

O säg, är det sant att mitt hjärta har ropat i natt:

Bort, bort ifrån grämelse, synder och smärta och brott?

O bär mig, min springare, för mig i fjärran fregatt!

O rosornas paradisland, huru fjärran du är

Där himmelens ljus är som glädjens och kärlekens sken

Där den som blir älskad och dyrkad är värd hållas kär

Och vällusten själv, fastän het, bliver helgad och ren —

O, rosornas paradisland, huru fjärran du är!

Den barnsliga kärlekens eviga grönskande ö

Med visor och kyssar och hjärtans förborgade rus

Där fiolernas ekon bland skuggande kullarna dö

Vid vinkrus i aftonens rosdoft och svalnande sus —

Den barnsliga kärlekens eviga grönskande ö

All oskuldens Eden av fröjd och förstulna behag

Mer fjärran än Kina och Indien?

Säg, huru lång

är vägen till dig — kan du ropas tillbaka i dag

Eller kallas till liv av den klaraste, flöjtrena sång

All oskuldens Eden av fröjd och förstulna behag

O beloved, say, if your heart has not occasionally fled

Far away from the cloudy sea and the unclean city?

To sea that is clearer blue and so virgin new

That its foam is a dazzling bath of light and purity -

There, beloved, say, if your heart has not occasionally fled?

Only the sea far away can heal the tormented breasts

Whose spirit has let its roaring waves sing -

Closely followed by the gentle, harp-sounding voice of the winds -

to the heart a strange and trembling lullaby?

Only the sea wide can heal the tormented breast

O carry me, my runner, for me in the distance, frigate!

Far, far;

here the dust of the flowing tears is wet!

Oh say, is it true that my heart has cried last night:

Away, away from resentment, sins and pain and crime?

O carry me, my runner, for me in the distant frigate!

O paradise land of roses, how far you are

Where the light of heaven is like the light of joy and love

Where the one who is loved and worshiped is worthy is kept in love

And the lust itself, though hot, becomes sanctified and pure -

O paradise land of roses, how far you are!

The eternal green island of childlike love

With songs and kisses and the hidden intoxication of hearts

Where the echoes of the violins among the shady hills die

At a wine jar in the evening's rose scent and cooling hiss -

The eternal green island of childlike love

All the Eden of innocence of joy and hidden pleasure

Farther away than China and India?

Say, how long

is the way to you - you can be called back today

Or called to life by the clearest, fluttering song

All the Eden of innocence of joy and hidden pleasure