Julvisa I Finnmarken - Sofia Karlsson

För den vinande nordan och vintern, broder

För den grånande morgonens stjärna klar

För vårt hem och vårt land och vår bedjande moder

För myllrande städer och istunga floder

Vi höja vårt stop — och för kommande dagar

Och för kärlek och lycka som var

När sjöarna ligga här frusna och döda

Och yrvädren dansa i moar och slog

Vi dricka och drömma om bäckar som flöda

Och minna oss Terrvalaks solnedgång röda

Och gårdar som lysa bland åbrodd och lilja

Och skuggor som dansa i skog

För den hårdaste skaren och bittraste vinden

För det fattiga folket som slåss för sitt bröd

För dem som i armod bli hårda om kinden —

För dukade bord och för slädar vid grinden

För sårfyllda kroppar och läkande död

Försonta och glada i stjärnans timma

Vi glömma att jorden blev bräddad av hat

Vi resa oss upp under stjärnor som glimma —

Omkring oss de heligas natt vi förnimma —

För dem och för jorden, för himlen och oss

Våra stop vi höja, kamrat

For the whining north and winter, brother

For the graying morning star ready

For our home and our country and our praying mother

For crowded cities and icy rivers

We raise our stop - and for days to come

And for the love and happiness that was

When the lakes lie here frozen and dead

And the dizzy weather danced in the morning and struck

We drink and dream of streams flowing

And remind us of Terrvalak's sunset red

And farms that shine among butterflies and lilies

And shadows dancing in the woods

For the hardest crowd and bitterest wind

For the poor people who are fighting for their bread

For those who in poverty get hard on the cheek -

For set tables and for sledges at the gate

For wound-filled bodies and healing death

Reconcile and rejoice in the star's hour

We forget that the earth was filled with hatred

We rise under stars that twinkle -

Around us the night of the saints we perceive -

For them and for the earth, for heaven and for us

Our stops we raise, comrade