Vaknatt - Sofia Karlsson

I kvävande vaknätter ändlösa långa

När minnen sticka som retade bin

Jag ber om en vårnatt igen av de många

Som eldat mitt blod till ett brinnande vin

Jag ber om en vårkväll på rusiga ängar

En enda — en lustarnas jäsande kväll!

En handfull av eldgräs från vildsådda sängar

En sängplats av mossa på Vagnbergets häll!

Bakom mig gå vallarevisorna höga

Och hos mig är ingen och ingen mig ser

Förbrunnet är det som har tröstat mitt öga

Och längesen är det som solen gick ner

In suffocating waking nights endless long

When memories stick like teased bees

I ask for a spring night again by the many

Who burned my blood to a burning wine

I'm asking for a spring evening on rusty meadows

A single - a lustful evening of lusts!

A handful of fire grass from wildly sown beds

A bed of moss on Vagnberget's hob!

Behind me the ramparts are high

And with me no one is and no one sees me

The well is what has comforted my eye

And for a long time, it's like the sun went down