Vaggvisa - Sofia Karlsson

Nu skälver visan vaggande

Som tung skog i vingad vind

Nu somna och i drömmar le

Nu vila, rosenkind!

Nu vaggar visan vän och öm

Det är djup och ro i den

Och när du ler i sagodröm

Då tystnar den igen

Den är som trädens tunga sus

Som skvalp mot land i sommarsjö

Och milt som våg mot gräsväxt grus

Den lägger sig att dö

Den skall nog susa stark en gång

Högt glad, som himmelen

Den skall bli lek och rusig sång

Och tystna av igen

Den skall bli glad som himmelen

Kärleksröd, rosenfin

Och du skall dricka djupt till den

Ditt ödes tunga vin

Men när du styvnat stelt till ro

Och bäres bort av svarta män

Och bäddas djupt i jordebo

Då tystnar den igen

Now the song trembles rocking

Like a heavy forest in a windy wind

Now fall asleep and in dreams smile

Now rest, rose child!

Now the song rocks friend and tender

There is depth and peace in it

And when you smile in a fairy tale dream

Then it falls silent again

It is like the heavy rustle of trees

Like a splash against land in a summer lake

And mild as a wave against grassy gravel

It is about to die

It will probably whiz strong once

Highly happy, like heaven

It will be play and drunken singing

And shut up again

It will be as happy as heaven

Love red, rose fine

And you shall drink deep into it

The heavy wine of your destiny

But when you have stiffened rigidly to rest

And carried away by black men

And bed deep in jordebo

Then it falls silent again