Framtidsutsikter - Shining

Länge leve misären

Min ledstjärna, mitt allt

Du glädjebringande vännen

I en värld annars menlös och kall

Kan du tar mig till havet hinsides haven

Till den plats bara vi två känner till

Där vi växer och frodas i tystnad

Utan andra, utan oss, utan allt

Likt en fyrtioårskris i tidig tjugoårsalder

Står det nu klart för mig att svaren de finnes i mitt blod

Den vätska som skall tömmas ür det hölje

Som försöker hålla samman min menlösa kropp

Och när döden greppar tag mig

Smeker mig, och så omsorgsfullt vaggar mig till sömns

Ser jag världen som pånyttfödd

Folktom, söndertrasad och brungrå

Long live the misery

My guiding light, my everything

You joyful friend

In a world otherwise harmless and cold

Can you take me to the sea beyond the seas

To the place only the two of us know

Where we grow and thrive in silence

Without others, without us, without everything

Like a forty-year-old crisis in his early twenties

It is now clear to me that the answers are in my blood

The liquid to be emptied from the casing

Trying to hold my harmless body together

And when death grips, grab me

Caresses me, and so carefully rocks me to sleep

I see the world as born again

Empty, torn and brownish gray