När du dör -

Jag kastar jord på din kista

Jag har sett det är så man gör

Jag mumlar, undrar om gudarna

Som jag inte tror på hör

Jag viskar in i kudden

Vad var meningen med det här

Vi kunde väl lika bra återgått

Till att du fanns, till att du är här

Och om jorden jag kastade sku växa upp

Bli en gran ovan din grav

Så skulle de säga om hundra år

Aldrig att en gran ska huggas av

För där, ska de säga, är det bästa träd

Som den här stan nånsin har känt

Och så kan allt som en gång var du

Finnas kvar för de som kommer sen

Eller så hugger de ner dig ändå

Och gör pappersmassa i fabrik

Då skulle jag skriva brev med penna igen

Då ska jag skriva lyrik

I'll throw earth on your coffin

I've seen it this way

I mumble, wondering about the gods

Which I do not believe in hear

I whisper into the pillow

What was the point of this?

We could just as well have returned

To that you existed, to that you are here

And if the earth I threw away would grow up

Become a spruce above your grave

So they would say in a hundred years

Never that a spruce should be cut down

Because there, they should say, is the best tree

As this city has ever known

And so can everything that once was you

Are left for those who come later

Or they will cut you down anyway

And make pulp in factory

Then I would write a letter with a pen again

Then I'll write poetry