Tropaion - Raubtier

Jag står på knä vid platsen för min lägereld

Jag kokar köttet från en rykande trofé

Jag ger ett hell, under stjärnklar, öppen veld

Till den best som sitt liv finge ge

Jag bär en drift, liksom Attila och Xenophon

I min pilbåge lever dess hamn

Ty min hunger är min nemesis och min demon

Genom den har jag givits mitt namn

Tropaion

Kalaharis stäpp är en ogästvänlig plats

Men mitt hjärta är evigt just där

Jag hör den vind som kallar till en ny strapats

Svarta döden, är vad jag begär

Det södra korset tronar över blod och pil och Afrika

Över drabbningens sargade land

Så röd som Afrikas virvlande sand?

Tropaion

Stof en bloed, rooi sand

Stof en bloed en rooi sand

By die vuur stan die jagter met en skedel in sy hand

I am kneeling at the site of my campfire

I cook the meat from a steaming trophy

I give a hell, under starry, open field

To the best that his life could give

I carry a drive, like Attila and Xenophon

In my bow lives its harbor

For my hunger is my nemesis and my demon

Through it I have been given my name

Tropaion

The Kalahari steppe is an inhospitable place

But my heart is forever right there

I hear the wind calling for a new one

Black death, is what I ask for

The southern cross reigns over blood and arrow and Africa

Over the wounded land of the battle

As red as Africa's swirling sand?

Tropaion

Dust and blood, red sand

Dust and blood and red sand

By the fire the hunter stands with a skull in his hand