Lennart - Raubtier

Ett inre monster har jag närt och fött

Med hunger, törst och kniv

För människoblod, och människokött

Tog jag mina systrars liv

Jag åt och drack i vilda drag

Från byltet i min famn

Ty jag är en antropofag

Och Lennart är mitt namn!

Lennart, kannibal!

Lennart, kannibal!

Jag grät när jag plötsligt förstod

Vad jag faktiskt hade gjort

Men slickade min systers blod

Från eggen lika fort

Ohämmad är min metabolism

Av särskilt udda mått

Men jag har fastnat för kannibalism

Och älskar köttet rått!

I blodets fest

En nattlig vard

I månens bleka sken

Med lust och iver gnager jag

På vita människoben!

Lennart, kannibal!

Lennart, kannibal!

Lennart, kannibal!

Lennart, kannibal!

Lennart, kannibal!

Lennart, kannibal!

I have nurtured and given birth to an inner monster

With hunger, thirst and knife

For human blood, and human flesh

I took my sisters' lives

I ate and drank wildly

From the bundle in my arms

For I am an anthropophagy

And Lennart is my name!

Lennart, cannibal!

Lennart, cannibal!

I cried when I suddenly understood

What I had actually done

But licked my sister's blood

From the edge just as fast

Unrestrained is my metabolism

Of particularly odd dimensions

But I'm stuck for cannibalism

And love the meat raw!

In the feast of the blood

A nocturnal cairn

In the pale light of the moon

With gusto and zeal I gnaw

On white human legs!

Lennart, cannibal!

Lennart, cannibal!

Lennart, cannibal!

Lennart, cannibal!

Lennart, cannibal!

Lennart, cannibal!