Inget hopp - Raubtier

Vem hade anat det här?

Det kunde ej ske

En dag prövades vår sfär

Med mer än den mäktade med

Att oljepriserna steg

Visste vi om

Med folkets ledare teg

När kriget kom

Vi krälar som trälar, kriget tog våra själar

Vi blöder, som bröder, vi ser hur marken glöder

Vi lever I förtvivlans makt och gudarna har övergivit oss

Vi drivs utav desperationen, snart för trötta för att slåss

Kampen för att blotta livet tvingar oss intill vansinnets kant

Hör skriet från en svartbränd vildmark, ropen från ruinens brant

När vätebomberna föll

Brann marken röd

Tills fronten ej längre höll

Då kom vår död

En ynka samling av män

Kvinnor och barn

Kämpar för framtiden än

Mot dödens kvarn

Vi krälar som trälar, kriget tog våra själar

Vi blöder, som bröder, vi ser hur marken glöder

Vi dväljs I evigt mörker onda krafter har belägrat våran tid

Här är allt mänskligt liv förverkat här finns endast kamp och strid

Den nukleära vinden slitet köttet från ännu en kropp

Här finns ingenting att be för ingen framtid inget hopp

Vi krälar som trälar, kriget tog våra själar

Vi blöder, som bröder, vi ser hur marken glöder

Vi lever I förtvivlans makt och gudarna har övergivit oss

Vi drivs utav desperationen, snart för trötta för att slåss

Kampen för att blotta livet tvingar oss intill vansinnets kant

Hör skriet från en svartbränd vildmark, ropen från ruinens brant

Vi dväljs I evigt mörker onda krafter har belägrat våran tid

Här är allt mänskligt liv förverkat här finns endast kamp och strid

Den nukleära vinden slitet köttet från ännu en kropp

Här finns ingenting att be för ingen framtid inget hopp

Who would have guessed this?

It could not happen

One day our sphere was tested

With more than it could handle

That oil prices rose

We knew about

With the people's leader teg

When the war came

We crawl like slaves, the war took our souls

We bleed, as brothers, we see how the ground glows

We live in the power of despair and the gods have abandoned us

We are driven by desperation, soon too tired to fight

The struggle to bare life forces us to the brink of insanity

Hear the scream from a black-burnt wilderness, the cries from the precipice of the ruin

When the hydrogen bombs fell

The ground burned red

Until the front no longer held

Then came our death

A pathetic collection of men

Women and children

Still fighting for the future

Towards the mill of death

We crawl like slaves, the war took our souls

We bleed, as brothers, we see how the ground glows

We dwell In eternal darkness, evil forces have besieged our time

Here all human life is confiscated, here there is only struggle and battle

The nuclear wind ripped the flesh from yet another body

There is nothing to pray for here for no future, no hope

We crawl like slaves, the war took our souls

We bleed, as brothers, we see how the ground glows

We live in the power of despair and the gods have abandoned us

We are driven by desperation, soon too tired to fight

The struggle to bare life forces us to the brink of insanity

Hear the scream from a black-burnt wilderness, the cries from the precipice of the ruin

We dwell In eternal darkness, evil forces have besieged our time

Here all human life is confiscated, here there is only struggle and battle

The nuclear wind ripped the flesh from yet another body

There is nothing to pray for here for no future, no hope